"Om våra handlingars obeständighet"

En dag på jobbet där en del energi gick åt till att hålla ryggen i rätt läge. Men tillbaka igen, i alla fall.

Jag har redan överskridit gränsen till att vara tjatig, men jag fortsätter min Montaigne-läsning...

"De som ägnar sig åt att jämföra mänskliga handlingar blir aldrig så besvärade som när de ska föra dem samman till ett helt och se dem i ett och samma ljus, ty handlingarna motsäger i allmänhet varandra på ett så märkvärdigt sätt att det verkar omöjligt att de har kommit från en och samma butik."

"Det vanliga är ju att vi går efter begärets böjelser, till vänster, till höger, uppåt, nedåt - alltefter hur omständigheternas vind leder oss. Vi tänker inte på vad vi vill förrän i den stund vi vill det..."

"Vi är alla lappverk, av en väv så formlös och skiftande att varje bit, varje ögonblick spelar sitt eget spel. Och det är lika stor skillnad mellan oss och oss själva som mellan oss och andra."

Tre citat från Montaignes Essayer, ur andra bokens inledande kapitel "Om våra handlingars obeständighet".

De är alla tre typiska för Montaigne. I olika varianter återkommer tankar som dessa på olika ställen i essayerna.
De kan alla ses som exempel på Montaignes modernitet, rentav postmodernitet: det sammanhållna jaget finns inte, annat än som en illusion, allt är i rörelse, vi är ständigt tvungna att skriva in våra liv och handlingar i en sammanhållen berättelse, berättelsen om våra liv, där allt vi gör och är knyts samman med logikens trådar - till en prydlig väv av vilja och handling, orsak och verkan, kanske t o m med en väv vars mönster vi medvetet skapar - tvungna, för att vi ska stå ut...

Ta meningen:

"Vi tänker inte på vad vi vill förrän i den stund vi vill det..."

Jag tror det finns fysiologisk forskning som visar ungefär detta. Och hur många gånger har man inte frågat sig själv: varför gjorde jag det?