onsdag 25 oktober 2017

Skåpmat: Lichtenberg

I brist på idéer, ett höstligt inlägg från 2012:


Min enda läsning just nu, när höstkvällens mörker sänkt sig och blåsten rister därute  i träden, är Lichtenbergs aforismer.
Det är långt ifrån allt jag kan ta till mig. Men det finns en del formuleringar som jag stannar upp vid och ju längre jag stannar kvar desto mer börjar jag tänka.
"När det gäller vårt tidiga och ofta alltför flitiga läsande, genom vilket vi utan spärr får så mycket material varigenom vårt minne blir vant att föra hushåll för känsla och smak, behövs det ofta en djup filosofi för att vår känsla skall återfå oskuldens första tillstånd, för att hitta ut ur främmande tings skräp, själv börja känna och själv tala och, jag skulle nästan vilja säga, också någon gång existera själv."
Vilket väl var Lichtenbergs mening.


Georg Christoph Lichtenberg: Aforismer", i översättning och med en introduktion av Olle Bergquist (Atlantis, 1997)

tisdag 17 oktober 2017

Dyster läsning

Ja, jag vet att det är långt mellan inläggen här. Så har hösten inte heller inneburit den intellektuella (om jag nu törs använda det ordet) uppryckning som hösten brukar göra. Jag saknar, för att stjäla en fin boktitel, "känslans skärpa, tankens inlevelse".

En del har jag läst förstås. Som den tyske historikern Hans-Ulrich Wehlers på svenska nyutkomna "Nationalsocialismen - från massrörelse till führervälde och utrotningskrig" (Daidalos, 2017).
Det är en mycket gedigen, forskningsbaserad bok.

Hur kunde Hitler ta makten och genomföra sin folkmordspolitik? Mycket kort menar Wehler att nederlaget i första världskriget och de efterföljande umbärandena gav upphov till en bitterhet och en revanschism hos det tyska folket, som blev grogrunden för nationalsocialisterna.

Hitler sågs som en befriare, en ny Bismarck, som skulle återupprätta Tysklands storhet. Hitlers unika "karismatiska auktoritet" i kombination med denna grogrund blev ödesdiger. Utan Hitler ingen Förintelse och inget krig för ökat Lebensraum.

Hitler och nationalsocialisterna hade ännu inte samlat en majoritet av väljarna när de tog makten. Men det folkliga stödet för den förda politiken ökade med Hitlers framgångar, ända fram till krigslyckans vändning i öster.

Det är en dyster läsning. Tiden är irreversibel och historien upprepar sig inte. Men historiska mönster finns. Idag finns det mycket som ger denna dystra läsning aktualitet.