lördag 23 mars 2024

Almqvistläsning

Nu - en tid, i alla fall, innan glömskan suddar ut - vet jag mycket om Carl Jonas Love Almqvists liv och författarskap. Jag har läst Johan Svedjedals biografi i tre volymer, 1500 sidor: 

Kärlek är : Carl Jonas Love Almqvists författarliv 1793-1833 (2007)
Rosor, törnen : Carl Jonas Love Almqvists författarliv 1833-1840 (2008)
Frihetens rena sak : Carl Jonas Love Almqvists författarliv 1841-1866 (2009)

Trots att Svedjedal skriver minutiöst detaljerat om Almqvist livsbana och, tror jag, om så gott som allt från hans penna, komplett med förlag, upplagor, tryckningar, honorar (det är inte för inte som Svedjedal är litteratursociolog), så är det samtidigt välskrivet och spännande att följa Almqvists utveckling från romantikernas högersida, Atterbom och grabbarna,  till 1840-talets liberala vänster. Ibland långt till vänster. Och så naturligtvis frågan om han försökte giftmörda procentaren von Scheven med arsenik, vilket Svedjedal håller för troligt, och flykten till USA och fattigbegravningen i Bremen.

Jag har läst på skärm, som e-bok, inhandlad för 88 (!) kr på Adlibris. Jag måste överge min tidigare fördom. Det går utmärkt att läsa på skärm.

Naturligtvis lockades jag till omläsningar. 

Framför allt den tidiga "Amorina eller Historien om de fyra", som jag läste och fascinerades av redan i tonåren. Ett läsdrama, poesi och prosa om vartannat, högt och lågt, om en släkts förbannelse, rivalitet mellan bröder, deras strid om Henrika, kallad Amorina, "den förryckta fröken" som predikar för allmogen, för att till slut fängslas. Johannes, som uppfostras till blodtörst och vars öde reser frågan om den fria viljan och om skuld och oskuld, offer eller ond brottsling.

Svedjemark skriver:
”Ironin får läsaren att förbryllad utforska en värld av oändliga överraskningar och möjligheter till tolkningar. Rikedomen ökas ytterligare av den fenomenala stilistiska variationen i Amorina – det är ett verk där vardagsspråk skaver mot religiös extas, där läsaren kastas mellan plumpheter och helgondrömmar, och där vansinnesmonologer samsas med troskyldiga böner. Om Amorina hade varit en börs skulle den rymt mynt från alla den litterära världens myntslag.”



måndag 4 mars 2024

Notiser, mars 2024

Hemma igen efter en lagom strapatsrik vandring i mellersta Hallands bokskogsområde slår jag upp datorn och möts av omvärlden: krigen, folkmorden, de pågående miljökatastroferna.

På teve menar Staffan Heimerson att vi i Europa befinner oss i samma läge som 1943, innan Hitler mötte ett samlat motstånd från demokratierna. Historien upprepar sig aldrig, sägs det. Men den kan kännas igen.

Att vandra i skogen, längs stigar och vägar som vi känner till sedan länge. Ändå samma glädje att kunna röra sig i naturen, andas in skogsluften, iaktta de första tecknen på vårens ankomst. Äta lunchmackor i en solig backe, i lä för vinden. Samtala, eller vara tysta.



                                    Vinterns kalligrafi. Valasjön, december 2018.