Tag och läs!

Den stridbare och mycket produktive Crister Enander har givit ut ännu en bok, "Dagar vid Donau - författare nära Europas hjärta" (Carlssons, 2015).

Boken består dels av daterade dagboksanteckningar där vi får följa Enander i hans liv som läsande och skrivande människa, under morgonpromenader i Lund, vid skrivbordet tidiga morgnar. Och under vistelser i Budapest, med texter om staden och om ett stort antal ungerska författare.

Ja, det här är till dels en bok om Christer Enander och om hans läsande och skrivande liv. I ett kapitel, "Det vilda läsandet", skriver han om sin väg till litteraturen och läsandet: "något djupt inne i mig förändrades eller väcktes till liv då i tolvårsåldern och under de kommande ungdomsåren."

Jag delar Enanders arbetarklassbakgrund och känner igen upplevelsen av den tidiga läsningens magi, detta "inre behov lika starkt som hunger", som om än modifierat följt med genom livet. Även om jag inte blev en skrivande människa av Enanders kaliber.

Att läsa och skriva är för Enander ingen lek, det är på allvar, "en motståndshandling". Han drivs av en vilja att förstå och förändra. "Ord påverkar. Ord förändrar andras sätt att tänka, även om de tar avstånd eller ger uttryck för stark kritik." Och han tror på den seriösa litteraturen, även om den lever ett undanskymt liv:

"Jag är dock av den bestämda uppfattningen att gott mynt tränger ut dåligt mynt. Böcker utan substans försvinner lika snabbt som en hamburgare från ett snabbmatställe glöms bort...".

Men framför allt är det här en bok som inspirerar till läsning av väsentlig litteratur.
Här finns författarporträtt, en del kortfattade, andra längre och mer fylliga: Dante, Stefan Zweig, Thomas Mann, Klaus Mann, Elias Canetti och Rilke, med flera.

Och så ett stort antal ungerska författare, från Gyula Krúdy till Péter Esterházy.
Några har jag läst. Framför allt Imre Kertész, något av ett par andra. Men annars är ungersk litteratur en av många luckor i min beläsenhet. Enander skapar nyfikenhet.

Han har som sagt bott i Budapest under flera långa perioder. Han kallar staden "ett hem jag inte visste fanns". Han skriver inkännande om miljöer, människor och möten. Och om sorgen i att nu se fascismen återvända.

Jag kallade inledningsvis Enander för "stridbar". Tidigare har jag läst flera av hans böcker och denne ytterst beläste förkämpe för bildning och kultur, en i god mening gammaldags folkbildare, kan också vara rätt brutal i sina omdömen. För att inte säga vulgär. Kanske har jag med åren blivit alltför mesig medelklass...

Men "Dagar vid Donau - författare nära Europas hjärta" är en ytterligare en läsvärd bok från Enanders penna. Av de tidigare kan jag starkt rekommendera "Ett skott i natten och andra litterära essäer" (2007) och "Skiftande speglar" 2011.  Tag och läs!