(Klicka på bilden för att förstora den, doppa ner ansiktet och känn grässtråna kittla dig!)
Men det är varmt. Jag sitter ute och läser, så snart jag hinner.
I går kväll råkade jag slå på radion just som ett intervjuprogram med Lars Gustafsson inleddes.
Ständigt denne Lars Gustafsson!
Jag slog ihop Götz Alys "Hitlers folkstat" (utgiven på Daidalos förlag; jag har medlemsnummer 30 i förlagets bokklubb och förlagets utgivning har genom åren starkt bidragit till min samhällsvetenskapliga, historiska och filosofiska bildning).
Jäkla Lars Gustafsson! Nu sitter jag här med "Historien med hunden", "Tjänarinnan", "Windy berättar" och "Dekanen". Dessutom gjorde sig Kerstin Bergmans avhandling "En möjlig värld: en tematisk studie av Lars Gustafssons 1990-talsromaner" (2002) påmind från sin undanskymda plats i hyllan, på något subliminalt sätt.
Ett litet läsprojekt, styrt av lust snarare än av - plikt. Kan man använda det ordet? För de där böckerna som man tycker att man borde läsa, för att de är viktiga, för att de bidrar till ens kunskap om världen? Men finns det verkligen någon motsättning här?
1 kommentar:
Tack för kommentaren på min blogg. Det är inte många som hittar dit (ännu?). Jag läser din då och då och tänkte på denne Gustafsson, ständigt denne...Jag håller på med P O Enkvists "Ett annat liv" och jag antar att det är samma Gustafsson som han skildrar på ett kärvänligt och mycket humoristiskt sätt. Det är svårt men underhållande att lyssna på en mp3-bok, jag tror det är den tredje, man kan blunda och ligga i solen. fast i och med att man blundar är faran stor att man somnar, vilket jag har ovanan att göra. Att höra en författare läsa sitt verk är dock gott. Det ger en annan dimension, betoningarna sitter där dom ska och dialektala uttryck och prosodi stämmer med textens innehåll. Fast man somnar lätt...ha det gott resten av vår sköna sommar!
Skicka en kommentar