Är det de varma kvällarna? Jag har drabbats av Lars Gustafsson-nostalgi.Jag plockar bland böckerna i hyllan, sitter ute under blodboken och läser lite här och var, nu i en av de första av Lars Gustafssons böcker som jag stötte på, "Konsten att segla med drakar och andra scener ur privatlivet" från 1969.
Nej, förresten, den första bok jag köpte var diktsamlingen "Bröderna Wright uppsöker Kitty Hawk", det var 1968 och jag minns inte varför, kanske läste jag en recension i BLM. Och hur kom jag att börja läsa BLM?
Jag har inte kvar den, konstigt nog. Kan jag ha sålt den antikvariskt, när sånt var möjligt?
Det var märkliga år, de där åren då jag började läsa på allvar. Vissa författare, vissa böcker, hade ett magiskt skimmer över sig. De talade direkt till mig. De kom att ingå i något slags tankevärld, som de tidiga åren utvidgades snabbt. Mycket blev missförstått och feltolkat, förstås.
Men jag minns magin och skulle ge en del för att komma tillbaka till den.
Kåseriena i "Konsten att..." har allt det man förknippar med författaren, från Västmanlandiana till språkfilosofi, lättläst och djupt på en gång. (Är det Galenskaparna som myntat uttrycket "lättdjuping"? Nej, det var inte snällt...)
I alla fall. Den perfekta sommarläsningen.
2 kommentarer:
Så trevligt att se någon annan som läser och bloggar om Lars Gustafsson. Själv läser jag Gustafsson allt annat än långsamt och ägnar sällan en bok mer än ett par dagar. Konsten att segla med drakar låter sympatisk; det är ju inte så lätt att ha koll på allt i det gigantiska författarskapet, men jag tar en sväng förbi biblioteket idag och plockar upp den, tror jag. Tack för tipset!
Åter vid datorn efter resan.
Lars Gustafsson är ofta lätt att läsa, men också värd att läsa om, varvid man stöter på saker som man inte uppmärksammade vid förra läsningen. Sen är ju ett författarskap som sträcker sig över femtio år ett vidsträckt landskap.
Jag irrade omkring lite i Labyrinter, hittade ut och kommer att återvända...
Skicka en kommentar