Åter i den svenska regnskurssommaren.
Vad kunde passa en långsam bloggare bättre än en vecka i Slow Food-rörelsens ursprungsregion, Piemonte? Vi bodde i byn La Morra, med underbar utsikt över sluttningarnas vinodlingar. Korta utflykter till några andra platser, besök i svala kyrkor och kloster, fotvandringar. Långa måltider med de lokala vinerna, Barolo och Barbera.
Vår värd visade sin vinkällare och berättade entusiastiskt om sin ekologiska vinproduktion.
Tempot var lågt. Längsta utflykten var upp till Aosta och en vandring i naturreservatet Gran Paradiso. Som alltid slås jag av hur tätt Italien är för mina svenska ögon: tättbefolkat, tättbebyggt, så rikt på intryck, så rikt på kultur, med den långa historien hela tiden synlig i landskapet, i byar och städer.
Några dagar kröp temperaturen över 32 grader. Då höll vi siesta i skuggan på altanen och jag läste jag några sidor i Siri Hustvedts "Vad jag älskade", en ytterst välskriven roman om vilken jag ännu inte formulerat något slutligt omdöme.
5 kommentarer:
Välkommen tillbaka Lennart, ser ut att vara ett fascinerande och vackert landskap ni vistats i.
Vackert!
Hur långt är det från La Morra till Santo Stefano Belbo - Cesare Paveses födelseort?
Thomas, tack! Det var det verkligen. En vecka till hade inte varit dumt...
Bodil, det är inte alls långt, kanske två mil eller så. La Morra ligger strax söder om Alba, Santo Stefano Belbo strax öster om.
Var du där? I Santo Stefano Belbo alltså. Eller du kanske inte sysslar med att trampa i stora mäns och kvinnors fotspår på det sättet...
Nej, vi var inte där.
Om mig kan nog sägas "en barbar i Italien" (för att travestera en boktitel)... så om jag trampar i någons fotspår är det mer slumpmässigt...
Vi var till exempel i kastellet i Grinzane di Cavour, som hade ett intressant etnologiskt museum. Här residerade Camillo di Cavour.
Här:
http://www.360cities.net/image/castello-1-grinzane-cavour-italy
kan man vrida och vända på kastellet...
Skicka en kommentar