"Ifrågasätt inte människorna, ifrågasätt makten"

Allt håller andan i väntan på det efterlängtade regnet.
Jag läser långsamt vidare i den kloke Lars Gustafssons "Herr Gustafsson själv":

"Människorna omkring mig: jag har skildrat dem som bestar, som skrämmande, hånfulla demoner, satta att med nålstick och hånskratt plåga varann. Jag lekte i några år med möjligheten av en total misantropi och sökte efter ett slags slutgiltig hopplöshet som skulle befria.
(Blå is, virvlar av vind över de fastfrusnas ansikten.)
Tro mig, jag kände bara halva aritmetiken. Jag stannade vid dessa fiktiva "inre" villkor, som bara var min egen spegelbild av de yttre villkoren.
Det finns inga demoner, inga bestar. Det finns bara denna maktens yttre ordning, som ockuperar våra inre, våra levande liv. Ifrågasätt inte människorna, ifrågasätt makten. Ifrågasätt inte kärleken, utan ifrågasätt bara kärleken under maktens yttre villkor.
Då ska du se hur bestiariet förändras, hur också det visar sig bara vara en av maktens vrångbilder i din egen deformerade spegel.
Djurmaskerna faller bort och levande människor blir synliga bakom de förfärliga bestarna. Helveteslarmet tystnar och du ser omkring dig förvånande, skrämda, hjälplösa som du själv. Det finns bara din skräck och deras skräck och skräcken för ett och detsamma.
Är alltså kärlek möjlig? Ja och nej."