tisdag 13 oktober 2015

Alf Hornborg: "Nollsummespelet"

Nu glöder den gamla lönnen i höstfärger och löven börjar falla.


Sen i våras har jag haft Alf Hornborg: "Nollsummespelet - teknikfetischism och global miljörättvisa" (Daidalos, 2015) stående oläst i hyllan. Nu när jag har mer tid har jag läst den. 

Författaren gör inledningsvis tre antaganden om sina tilltänkta läsare. De är allvarligt oroade av vad mänskligheten gör med biosfären. De är allvarligt oroade över den globala, ojämna fördelningen av pengar, teknik och makt. De är övertygade om att det konventionella tänkandet kring dessa frågor inte räcker till och inte kommer att leda till hållbar utveckling. Jag tror att jag uppfyller alla tre kriterierna. Inte så att jag har någon djupare kunskap, eller är mer insatt än vilken dagstidningsläsare som helst. Men vem drabbas inte då och då av tanken att vi är påväg mot något slags global miljömässig, social och ekonomisk kollaps? Att något slags gräns närmar sig. Och att den konsumtionsdrivna kapitalismen är boven. Och att man inte kan se något klart alternativ.

Alf Hornborg är kulturantropolog och sedan 1993 professor i humanekologi vid Lunds universitet. Jag läste för några år sedan hans "Myten om maskinen - essäer om makt, modernitet och miljö" (Daidalos, 2010) och skrev om den här. En mycket tankeväckande läsning. "Nollsummespelet" är en fortsättning och en utvidgning av den förra boken. Här föreslår han en väg till ett förnuftigare samhälle.

Ekonomisk tillväxt och teknologisk utveckling har ett pris, menar Hornborg. Världen är inget outtömligt ymnighetshorn. Vi är kanske i slutet av epoken med fossilt bränsle. Vi är kanske i slutet av industrisamhället som vi känner det. Vad som sker är ett flöde av resurser från en pol till en annan. Och det är den rika polen som har råd med avancerad miljöteknik. Teknologisk rationalitet är inte skild från global resursfördelning.

Jag är inte kunnig nog att bedöma om eller i vilken mån Hornborg har rätt. Och jag kan inte sammanfatta boken bättre än författarens egen avslutande sammanfattning, som jag därför citerar här nedanför. Men om han har rätt så är vi fångna i en industriell-teknisk-kapitalistisk logik som gör det mycket svårt att se något annat än vad systemet tillåter oss att se. Och att vi - som kapitalets herrar eller konsumerande fotfolk eller svettfabrikernas låglöneslavar - är på väg käpprätt åt helvete.
"Det är människans unika förmåga att utveckla abstrakta symbolsystem som har möjliggjort pengar. Pengarna blev grunden för modernitet som ett sociologiskt tillstånd som förstärker upplevelsen av individualism, alienation och avskärmning från omgivningen. Avskärmningen från den natur som därmed upplevs som ett främmande objekt har gått hand i hand med den europeiska vetenskapens framgångar sedan 1600-talet. Pengarna utgör samtidigt ett semiotiskt system som genom att göra värden av väldigt skilda slag utbytbara mot varandra griper in i ekosystemen på destruktiva sätt. De kom redan under förindustriell tid att bli utgångspunkten för olika strategier för kapitalackumulation. Trots att de ytterst endast är mänskliga fantasier har de tillmätts större betydelse än den solenergi som möjliggör allt liv på jorden. De är förutsättningen för den föreställning om en fri och rättvis marknad som grundlades i 1700-talets världssystem men som alltjämt präglar nationalekonomin trehundra år senare. Vad denna föreställning bortser ifrån är att ackumulation av pengar motsvaras av produktionsprocessernas obönhörliga nedbrytning av biofysiska resurser. Det finns en ovedersäglig, positiv korrelation mellan ekonomisk tillväxt och takten med vilken människan ökar entropiproduktionen på jorden.
Våra begrepp om pengar och tillväxt måste alltså skärskådas, men också våra begrepp om teknik. Den s. k. industriella revolutionen möjliggjordes av globala prisskillnader på arbete och natur. Det var billig arbetskraft och billiga markarealer på andra kontinenter som erbjöd förutsättningarna för den nya brittiska tekniken. Övergången till fossila bränslen i England gjorde det möjligt för nationalekonomin att i stort bortse från vårt behov av biologiskt produktiva markytor. Det moderna, teknologiska samhället kunde hädanefter förskjuta sin miljö-och arbetsbelastning i tid och rum. Förskjutningen i rummet blev tydlig runtom i det brittiska kolonialväldets periferi, medan förskjutningen i tiden kommer att bli alltmer uppenbar för kommande generationer. Som alla tillväxtprocesser har framväxten av moderna industrisamhällen förutsatt en nettoöverföring av tillgänglig energi (exergi) till de områden där infrastrukturen ansamlas. Eftersom denna nettoöverföring har möjliggjorts av världsmarknadspriserna kan den betraktas som ett "ekologiskt ojämnt utbyte" i betydelsen av ett asymmetriskt flöde av biofysiska resurser som konsekvent mystifieras av de prislappar som nationalekonomin intresserar sig för. Den teknik som dessa flöden möjliggör i världssystemets kärnområden framstår som oberoende av prisrelationer och som produktiv i sig själv, trots att dess egentliga funktion är att bespara dessa områden tid och rum, på bekostnad av människotid och naturutrymme som förloras i periferin. Denna fetischiserade föreställning om teknik är vad jag har kallat "myten om maskinen".
De förändringar som de globala hållbarhetsdiskussionerna har genomgått under senare år har haft en tendens att i stora drag bekräfta mina här återgivna utgångspunkter. Verkligheten håller på att göra det tidiga 1800-talets världsbild allt mera ohållbar." 
(s. 285-286)

10 kommentarer:

Bengt O. sa...

Säg någon resurs som tagit slut.

Lennart Erling sa...

Som sagt, jag är ingen expert, bara en dagstidningsläsare med fallenhet för att lyssna till dystra scenarier. Som "Bara under de senaste femtio åren har mänsklighetens utnyttjande av naturresurser dubblerats vilket dramatiskt ökat förlusten av växter, djurarter, skogar, fiskbestånd och friska ekosystem" (David Jonstad: "Kollaps - livet vid civilisationens slut") och liknande. Ingen vore gladare än jag om domedagsprofetiorna slår fel, om allt ordnar sig till det bästa. Men medge att mycket inte ser bra ut...

Gabrielle Björnstrand sa...

@Bengt
Det är mycket lätt att nämna resurser som närmar sig en kritisk gräns: Först och främst rent dricksvatten. Varvid kapitalismens logik är att kapitalisera vattnet och låta folk köpa det som alla äger.
Fler exempel tar vi en annan dag.

Bengt O. sa...

@Gabi: Det onda i marknadisering och privatisering av vatten är vi med säkerhet överens om. Problemet är alltså inte resursen vatten utan det snedvridna politiska system som hindrar stora grupper att utnyttja resursen. Vattnet i sig tar inte slut. Liksom de flesta problem med resursknapphet är det helt en fråga om fördelning. Detsamma gäller livsmedel, energi osv.

(Exkurs. Det här kommer ni inte att gilla. Det skulle aldrig falla mig in att spara på min användning av vatten. Om jag stänger av kranen när jag borstar tänderna hjälper det inte områden med torka eller obefintliga brunnar ett dugg. Inte heller Hollywoodstjärnornas villaträdgårdar för den delen. Detsamma gäller egentligen elektricitet men där finns det ett ganska kraftigt privatekonomiskt incitament till att spara.)

Vore intressant att få veta hur Jonstad menar att civilisationen tar slut för att en del skalbaggar och fiskar försvinner. Det förefaller mig som det finns allvarligare problem att bekymra sig över som t.ex. krig, förtryck, rasism, religion, utnyttjande, rövarkapitalism osv

Gabrielle Björnstrand sa...

@Bengt: När man befinner sig på en ö, med tidvis sinande brunnar, är man alltid ombedd att spara på vattnet.

I Kalifornien sprids det som du vet med sprinklers månader i sträck, och grundvattnet sinar. Orsaken är fruktodlingarna, som väl ingen vill vara utan, men återflödet till vattentäkterna har också försämrats. På samma sätt som Himalaya inte längre avger samma mängder vårflod som förr. Allt det där finns i artiklar som jag inte för ögonblicket kan länka till.

Men här är en liten rapport från FN. http://www.un.org/apps/news/story.asp?NewsID=40533#.ViAXz25HjIU

I övrigt har du rätt i att "de flesta problem med resursknapphet är helt en fråga om fördelning"

Gabrielle Björnstrand sa...

Glömde bina. De är exklusivt viktiga för oss alla. Mind you.

Bengt O. sa...

Kanske bäst att vi lämnar det där. Men katastrofnördar underskattar alltid systemens anpassningsförmåga. Det vore kanske bättre att man fokuserade litet på hur man kan underlätta för dem om drabbas av lokala obalanser (t.ex fruktodlare då) än väckelsepredikningar om att vi måste ändra vår livsstil vilket vi ändå inte kommer att göra. Jo några kanske för att få frid i sitt inre. Det yttre blir som det blir.

Lennart Erling sa...

Bengt,
innan vi lämnar ämnet så vill jag nog, inte som katastrofnörd, men som en som så många andra som läser om den ena varningen efter den andra från forskningen om att jordens naturresurser hotas på olika sätt, den globala uppvärmingen inte minst, säga att du har en förvånansvärt optimistisk syn. Ingen vet naturligtvis hur utvecklingen blir, men jag delar inte din optimism. Allt kommer under alla förhållanden inte att förbli vid det gamla, det är väl det enda som är säkert. Hoppas jag hinner bränna mitt pensionskapital.

Bengt O. sa...

Nej, nej. nej - jag är inte alls optimistisk! Men jag vet att ekologiska och ekonomiska system alltid anpassar sig, därmed inte sagt att allting blir bra eller bättre. Mycket kommer att bli annorlunda och många måste anpassa sig på ett sätt som man säkert inte kommer att gilla. Men jag tror att de mest akuta och pressande hoten mot "civilisationen" är av den typ jag räknade upp i min kommentar 15/10.

Global uppvärmning: den är här, den kommer att öka. Det är en illusion att tro att den kan förhindras genom "åtgärder" eller genom att "förändra vår livsstil". Vad man borde göra är att förbereda den anpassning som måste komma. Vilken beredskap har vi t.ex. för att klara ett malariautbrott i Nordeuropa - något som med säkerhet kommer att ske inom en inte alltför avlägsen framtid. (Myggorna finns redan här, det är bara viruset som fattas t.v.) Det vore en viktigare fråga än att t.ex. pumpa däcken ordentligt eller sluta med plastpåsar.

Gabrielle Björnstrand sa...

Med vänlig hälsning från en professor i "katastrofnörderi" - http://www.stockholmresilience.org/21/research/research-programmes/planetary-boundaries.html

Samt ännu en hälsning http://www.nytimes.com/2015/10/07/opinion/thomas-friedman-stuff-happens-to-the-environment-like-climate-change.html?smid=tw-share