Antennfästet sitter på husgaveln ovanför sovrumsfönstret. Sex meter nedanför sovrumsfönstret finns källartrappan.
Jag har ingen sex meter lång stege. Alltså säkrade jag mig på ett sinnrikt sätt med två livremmar, klättrade upp på fönsterkarmen och hängande i armkrok i den mittre fönsterbågen ut i luften, i lätt knäande ställning, kunde jag med den fria högerhanden demontera den gamla och montera den nya antennen.
Vilket låter enkelt, så här beskrivet.
Men jag kan försäkra att processen blev ganska långdragen, förenad med avsevärd möda och ackompanjerad av hela min repertoar av svordomar. Och min numera inte helt ungdomliga kropp känns inte helt
Under dagen har vinden ökat alltmer. Man varnar för trettio sekundmeter här. Fan ta stormen om den blåser ner antennnen!
12 kommentarer:
Det där med kroppen är en sär historia, jag tycker iofs att den kan vara helt "fräsch" oavsett ålder. Men knän och leder och balanssinne och allt det gnyar en smula. Så det var modigt av dig!
"Fräsch" är väl fel ord, så jag stryker över det. Jo, det är just det där att ovana arbetsställningar sätter sina spår. Men så här efteråt är jag nöjd. Fast det var väl snarare dumdristigt än modigt...
Låter lite läskigt, måste jag säga.
För en fem-sex år sedan hängde och klängde jag ut genom fönster och målade fönsterkarmar, men jag tror inte att jag skulle göra det nu längre.
Du lever farligt, Lennart... Vem kommer inte ihåg den där enorma brasan du tuttade på en gång...?!
Tja, det är jag... En typisk typ A-människa, ständigt sökande faran, det maximala adrenalinpåslaget...
i min läsfåtölj, utan säkerhetsbälte...
Haha.. Lennart, precis så ser jag er män .. i fåtöljen alltså. Men jag är full av beundran för din våghalsighet och glad att du kom helskinnad ner igen.
Tack, Malou! Nu var det nog inte så farligt (livremmarna).
Men ansträngande.
Under årens lopp har jag åtskilliga gånger bestigit husets tak för att byta ut, rikta om eller utföra div justeringar på tv-antennerna. Inte alltid utan viss fara för den personliga säkerheten. Nu har jag emellertid rivit bort allt vad tv-antenner heter och tillgodogör mig istället tv-signalerna via bredbandet.
Sådan är männens lott, Leonardo, att riskera liv och lem...
Jag försökte också skriva något beundrande här men blev raderad - av tekniska (o)skäl, vill jag tror.
PS Jag minns hur jag skottade snö från taket sista vintern i Sverige...
Det var inte jag som raderade, Bodil - jag försäkrar!
Och mina ord om männens lott är självfallet ironiska…
Jag minns dina snöbilder, med skidbacken ner från taket.
En sådan vinter vill jag inte ha igen.
Jag har hört att ni ska få en mild vinter - det är här nere det ska bli kallt, men här vågar jag mig inte upp på något tak - nio våningar är inget för en svindlig varelse.
Skicka en kommentar