An Italian journey

Jag har läst Jean Gionos mycket egensinniga och fascinerande reseskildring "An Italian journey".
Författaren gör en resa i bil, med hustrun och ett par vänner, på småvägar och nya autostrador genom det tidiga femtiotalets Norditalien, ännu med tydliga spår av kriget. Färden går till Turin, Milan, Brescia, Verona, Venedig, Padua, Bologna och Florens. Han vill besöka faderns hemland, och det Italien där hans farfar varit revolutionär.

Om man nu kan kalla det en en reseskildring. Visst beskrivs landskap och natur, sevärda palats och intressant konst. Men det är mer det vardagliga livet, de vanliga människorna som är i fokus.
Man kan säga att Giono försöker att i allting hitta det som gör honom lycklig och det som trots alla hinder och svårigheter gör människor lyckliga.

"I tried to learn things by frequenting places where neither aesthetes nor historians were to be seen. [ ... ] I preferred to go to shops, cafés and bars where I tried to plumb the mystery of human beings as they are in our own time. People hardly change in five hundred years. Much longer than that it is needed to bring about major alterations in the way in which we enjoy life - in, that is, the way we live. The passions are always the same."

Jag stannade ofta upp under läsningen och gjorde förstrykningar. Som här nedan. Karakteristiken av Venedig och dess invånare har väl kanske inte full vetenskaplig stringens, men det är en underbar poetisk bild av en stad, en tid och dess människor.

"Venice, indeed, was a place where you tasted palpable reality. There were too many boats to allow the manufacture of characters capable of vanquishing death. The flat water, the whiteness of the light, the silence, and the slow pace at which everyone was compelled to move confirmed the existence of a beyond where no midnight pass would be accepted. Instead they fell back on what actually existed. The constant use they made of their reality stimulated their faculty for draining its pleasure to the very last drop."

(Jag tror mig kunna ana innebörden av uttrycket "midnight pass", men när jag försöker hitta belägg lyckas jag inte. Kanske någon mer språkkunnig läsare vet?)


Jean Giono: An Italian journey. (orig. titel Voyage en Italie, 1953). Evanston, Ill.: The Marlboro Press/Northwestern University Press, 2001.