Jag läser Lars Gustafssons "Följeslagarna"

En av många fördelar med ett privatbibliotek (om än, som mitt, av blygsam storlek) är att man kan följa en läsimpuls och plötsligt "hitta" en bok i hyllan som man bara har ett svagt minne av att man har och ett ännu svagare minne av att man läst.

Nu hittade jag Lars Gustafssons roman "Följeslagarna - en äventyrsberättelse" (Norstedt, 1962) och upptäckte att den sista tredjedelen var ouppsprättad. Alltså kan jag inte ha läst hela. Nu läser jag den och det med stort intresse.

Det är 1960. I Uppsala bjuds filosofie licentiaten Per Grille på lunch av den demoniske herr Hofring, en åtminstone i Uppsala mytisk privatlärd med svart bockskägg, som erbjuder honom att bli följeslagare på en äventyrlig resa - finansierad av ett smart bankbedrägeri - där han ska visa honom den verkliga världen, skapelsen och människans plats i skapelsen, allt vad en handlingskraftig människa som själv väljer kan uppleva, andra sidor av den mänskliga naturen än de som ett liv vid filosofiska institutionen i Uppsala erbjuder.

Grilles läge är prekärt. Hans ursprungliga avhandlingsarbete om "viljans frihet" har gått i stå, han byter ämne till "jag-problemet", men även detta havererar. Som anhängare av anglosaxisk språkfilosofi har han kommit fram till att filosofi egentligen är "ett slags ångesttillstånd" som uppstår när man lämnar det trygga vardagsspråket och började missbruka uttryck och begrepp till saker som de inte är avsedda för.

Den enda boten är att reda ut vari missbruket bestod och visa att de filosofiska problemen inte var några problem utan bara missförstånd. "Lösningen av ett filosofiskt problem märker man helt enkelt på att problemet försvunnit", säger Grille, med en wittgensteinsk formulering.

I denna krissituation (där han dessutom blivit uppsagd från sin enda inkomst, ett kantorsvikariat) faller han för frestelsen och är Hofring behjälplig vid bankbedrägeriet och sedan följer en flykt med expresståg ut i Europa, till Venedig och till Rom och till sist till en etruskisk begravningsplats i Cerveteri. De hela tiden är förföljda. En mystisk skeppshandlare förmår Grille att anta uppdraget att förmedla ytterst hemliga dokument till en markis Carducci i Venedig, vilket ökar antalet förföljare. Grilles situation blir alltmer komplicerad och förvecklingar och oväntade vändningar ger rättvisa åt undertiteln "en äventyrsberättelse".

Men det är en äventyrsberättelse med filosofiska undertoner. Det är en idéroman. Den osannolika händelseutvecklingen (inte utan komik) blandas med omständliga samtal kring teman och frågor som Lars Gustafsson senare ständigt återkommit till, om språket och om jagets och tidens natur.

Äventyret slutar som sagt i Rom och i Cerveteri. I den zoologiska trädgården i Rom ser Grille in i tigerns öga och inser hur ohjälpligt människan genom sitt medvetande är skild från skapelsen. En allusion till Rilkes panter. Och nere i en etruskisk gravkammare upptäcker han till sist att de hemliga dokumenten bara var tomma blad, att han var lurad, att allt var ett skådespel, en flykt undan de mänskliga villkoren.

"Så finns varje äventyr till, i stället för något annat, som är den lugnaste, tystaste insikt. I vad? Att ingen flykt är möjlig, och inga lekar, att världen finns där du blir motsagd, att du själv finns där du förblir trogen din oro och motsäger världen."