Nu tog jag fram Nietzsches "Den glada vetenskapen", i Carl-Henning Wijkmarks översättning.*
En pocket som ser välläst ut, men rygglimningen håller fortfarande. Och det som gör såna här återvändanden till det tidigare lästa extra intressanta är spåren av tidigare läsning: förstrykningar, kommentarer, utropstecken.
Detta (mobilskannade) stycke hade jag strukit för. Det är bland annat sådant här som jag gillar hos Nietzsche: pläderingen för eftertanke och långsamhet. Utan att vara "en vis man i den gamla stilen" vill även jag få stopp på den där "oupphörligt snurrande maskin[en]" i huvudet, som drivs på av det ständigt pågående och accelererande mediebruset. Det är så jag vill läsa och tänka. Att "idissla orden", som Nietzsche skrev någonstans.** Ett återvändande som är ett återanvändande. Den goda läsningen är ju inte någon konsumtion. Den finns alltid kvar, att återvända till.
_______________________________________________________________________
*Nietzsche, Friedrich: Den glada vetenskapen. Bokförlaget Korpen, 1987.
**Melberg, Arne: Läsa långsamt - essäer om litteratur och läsning. Symposion, 1999. s. 15.
3 kommentarer:
Jag tycker mycket om The Gay Science - som den heter i min engelska pocket. Få kan som Nietzsche få mig att glömma politisk tillhörighet, vett och sans - för att bara följa med i de helt uppriktiga resonemangen. Han är naturligtvis en dummer när det gäller kvinnan, och skulle vara intellektuellt halshuggen i Sverige idag. Men det skiter jag i.
Sen är det ju väldigt roligt med elegant stilistik, och lite kräsmagad aversion mot den akademiska kälkborgerlighetens trånga bur.
Han går ensam. Det är alltid lovvärt.
Jag hittar mycket hos Nietzsche som är mycket klokt. Lite av det skriver jag om här:
http://langsambloggen.blogspot.se/2012/02/den-glade-nietzsche.html
Ja, jag minns också den boken som den roligaste och tänkvärdaste av dem jag läst av honom. Citatet är därför extra välfunnet!
Skicka en kommentar