Nietzsche skriver om världsalltet som ett spelverk som upprepar sin eviga visa, och:
"Låt oss akta oss för att tillskriva det hjärtlöshet och oförnuft eller dess motsatser: det är varken skönt eller fullkomligt eller ädelt och vill inte bli någonting av allt detta, det strävar på intet sätt att efterlikna människorna! Det drabbas på intet sätt av någon av våra estetiska och moraliska domar! Det har heller ingen självbevarelsedrift och över huvud taget inga drifter..."
"Om ni vet att det inte finns några syften, så vet ni också att det inte finns någon slump, ty bara mot bakgrund av en värld av syften har ordet 'slump' en mening. Låt oss akta oss för att säga att döden står i motsättning till livet. Det levande är bara en variant av det döda, och en mycket sällsynt variant."
(Min kursivering)
Och i detta har Nietzsche en föregångare i Giacomo Leopardi, som jag skrivit en del om här i bloggen. Börjar jag bli gaggig? Ständigt samma käpphästar som travar runt här i inlägg efter inlägg...
I alla fall: jag väntar nu otåligt på nyöversättningen av Leopardis "Moraliska småskrifter", som snart kommer på Celanders förlag.
_____________________________________________________________________________
*Nietzsche, Friedrich: Den glada vetenskapen. Bokförlaget Korpen, 1987.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar