Det är i alla fall en mycket väldokumenterad (Brolin är inte bara idéhistoriker utan också bibliotekarie och kanske är det därför boken har 774 noter till nästan 400 referenser...) framställning av dels politiska avfällingar och renegater historiskt och i forskningen, dels en redovisning av hur sex svenska vänsterintellektuella på olika sätt omprövat sina mer eller mindre revolutionära ståndpunkter och dels ett försök att systematisera och finna gemensamma nämnare i dessa omprövningar.
De sex "avfällingarnas" - Lars Gustafsson, Håkan Arvidsson, Svante Nordin, Bo Gustafsson, Göran Rosenberg och Klas Eklund - omprövningar dokumenteras genom deras egna texter och uttalanden. Inga intervjuer, alltså, utan bara tidsdokument i svart på vitt.
Det är en ganska intressant läsning, även om det inte framkommer något sensationellt nytt för den som följt med lite grann i den allmänna debatten sen sjuttiotalet.
Inga moraliska domar fälls, det är som sagt ett sakligt och väl belagt citatflätande där man som läsare allt efter egna värderingar kan dra den ena eller den andra slutsatsen. Brolin hittar väl egentligen ingen gemensam nämnare för de sex (och Lars Gustafsson borde väl inte ha varit med alls), även om han prövar olika hypoteser, som utrikespolitiska besvikelser, ekonomisk kris och nyliberalismens framväxt.
Min bedömning färgas nog av några års egen erfarenhet under 70- och 80-talet av den revolutionära vänstern i småstadstappning. Och den utspelades inte i akademien utan i industriarbete. Det som var rätt var engagemanget och idealiteten. Det som var fel var sekterismen och dogmatismen. Så jag blev också en avfälling. Och jag ser inget klandervärt i att bli klokare med åren.
3 kommentarer:
En annan avfälling är den numera mer ryktbare än älskade Björn Wahlroos, överbetald styrelseordförande för Nordea, och vänlig lägenhetsinköpare för bankens småpengar, dvs i runda slängar 30 miljoner till svenska (eg danska) Sverige-chefen. Han är också den som sagt att eftersom vanligt folk är idioter på pengar så ska de helst skötas av andra (idioter). Ja, det var det.
Alla äro vi fallna.
Länk: http://www.svd.se/80-procent-finansiella-idioter_4554976
Men när det gäller Wahlroos, så kan man ju fråga sig om han verkligen har blivit klokare med åren?
Nej, Wahlroos är ett skrämmande exempel på en kategori som Brolin för fram: en gång elitist alltid elitist. Mina avslutande ord om att bli klokare med åren gällde bara mig själv (hrrm...).
Skicka en kommentar