Kanske kommer sommaren tillbaka. Det är ju inte höst än. Men gässen sträcker över himlen på väg från sovplats till matplats och tillbaka. Allt grönt har fått nya skiftningar och kvällarna blir svalare. Skuggorna under träden svartnar och mörkret faller allt tidigare. Ett gult löv är inte längre någon dyrbarhet.
Äpplena mognar på träden och vi skördar vindruvor och tomater. Trädgårdslandet dominerar mathållningen. Det blir mycket rotsaker och kryddor.
Som alltid så här års smyger sig ett visst vemod på. Var sommaren så kort? Har mer än halva det här året redan gått? Vad hann jag med? Vad hann jag inte med?
Bortom dessa trivialiteter tränger sig världshändelserna på genom alla medier. Hur kan man se allt som sker utan att hamna i den djupaste förtvivlan?
En av lönnarna har före alla andra bestämt sig för att det är höst.
Denna sommar har jag inte läst så mycket som jag brukar. Albert Camus och Willy Kyrklund. Och så föll jag till föga efter alla lovord och läste John Williams "Stoner" och blev inte besviken. Denna sorgsna roman om tålmodighet och försoning höll hela vägen. Det är inte alla romaner som gör det.
Och nu läser jag en volym, "The atheism of Giacomo Leopardi", som påminner mig om det som skulle blivit, men inte blev, sommarens stora läsprojekt, den engelska översättningen av Leopardis jättelika "Zibaldone", på mer än 2500 sidor. Ingen sträckläsning från pärm till pärm, naturligtvis, men nedslag här och där, några trådar i den stora väven.
Vissa år har hösten med kyla och dagar med hög och klar himmel inneburit en skärpning och ett nytt lugn i liv och läsning. Jag hoppas att det blir så även i år.
Vissa år har hösten med kyla och dagar med hög och klar himmel inneburit en skärpning och ett nytt lugn i liv och läsning. Jag hoppas att det blir så även i år.
3 kommentarer:
Ja, det är väl dags för en summering av sommaren, även om den tillfälligt tycks ha återvänt, åtminstone vad gäller temperaturen.
Framöver gäller höstens "nya tag", för min del en fråga om att sovra bland alla lockande aktiviteter. Frågan är vad man ska se som distraktioner och annat... Och hur man ska värdera distraktionerna och det andra. Om man egentligen måste bekymra sig...
Tycker det är trivsamt med allas vårt delade vemod - inför höst, ålder, sämre leder, sämre syn, allmänt glapp. Nerå. Men jag menar egentligen att det bara är att vända på kuttingen: Här i fjällen är hösten berömvärd, nej, med utmärkt beröm godkänd ; )
Einar,
det är det där med sovringen som ibland gör mig till en åsna mellan flera hötappar. Arbetslivet har i alla fall den fördelen att de tidsmässiga möjligheterna minskar.
Gabrielle,
är du i fjällvärlden nu? Då blir jag lite avundsjuk!
Skicka en kommentar