Joseph Roth: What I saw

Joseph Roth skrev sju romaner, men var under hela sitt liv verksam som journalist. Kanske redan under sin tid som frivillig i Österrike-Ungerns armé under första världskriget. (Den ständigt fabulerande Roth förde i olika sammanhang fram olika versioner om sin bakgrund, bl a att han skulle varit löjtnant och sårats i strid i kamp för dubbelmonarkin...)

Efter kriget skrev han för den wienska dagstidningen Der Neue Tag, flyttade 1920 till Berlin där han skrev för olika tidningar, kom 1923 tillbaka till Wien och bodde från 1925 i Paris som välbetald feuilltonist för Frankfurter Zeitung - en tysk mark per rad. Han företog reportageresor till Sovjetunionen, till Polen och Albanien. (De reportagen skulle jag vilja läsa!) Efter en nya sejourer i Berlin lämnade han efter nazisternas maktövertagande 1933 Tyskland för gott och levde sedan i exil i Paris och skrev mest för franska tidningar och i exiltidningar fram till sin förtidiga död 1939.

I denna sommars ständiga Roth-läsning har jag nu läst "What I saw: Reports from Berlin 1920-1933" (W. W. Norton & Co, 2003), en översättning av en tysk utgåva. (Varför lärde jag mig inte tyska ordentligt i unga år?)

Boken innehåller 34 korta texter, på två till tre sidor, som skildrar Berlin under den bräckliga, turbulenta Weimarrepubliken, från en efterkrigstid till en förkrigstid. Det korta formatet är ett ideal för Roth:

"Saying true things on half a page."

Den inledande artikeln har titeln "Going for a walk", och det är just det som Roth gör i alla de här berlintexterna. Han rör sig i staden, i olika miljöer och han ser.

"What I see is the day in all its absurdity and triviality."

Hans blick är riktad på det nära, det konkreta, de små detaljerna, som säger mer om de mörka, de smutsiga, de inte så glittrande sidorna av tjugotalets Berlin eller den tidens sensationer. Han är inte intresserad av dem.

"Strolling around on a May morning, what do I care about the vast issues of world history as expressed in newspaper editorials? [ ... ] Confronted with the truly microscopic, all loftiness is hopeless, completely meaningless. The diminutive of the parts is more impressive than the monumentality of the whole."

Han förflyttar sig hundra steg från Alexanderplatz befinner sig plötsligt i de judiska kvarteren, "immersed in a strange and mournful ghetto world". Där lever östjudar på flykt från Ryssland eller Polen, fattiga, fast eller med förhoppning om att komma vidare västerut, kanske till Amerika. De östjudar han skriver om i "Judar på vandring".

Han skriver om de skumma krogarna, nattlivet på bakgatorna, hororna och hallickarna, tiggarna och småtjuvarna som stjäl glödlampor i trapphusen och säljer dem till mindre nogräknade handlare.

Han skildrar livet för de hemlösa i härbärget på Fröbelstrasse. Män och kvinnor, hela familjer, krigsinvalider, flyktingar och arbetslösa, inhysta under miserabla förhållanden. En åldrad rysk generallöjtnant, med ett förflutet i generalstaben.

Han besöker polishögkvarteret. Där finns ett kabinett med fotografier av oidentifierade döda, tagna av polisfotografer på plats där liken hittades, på en gata, i Sprees vatten, i någon av kanalerna, på en bakgård.

"On october 26, 1921, a man, aged about thirty-five, was beaten to death on a piece of waste ground, somewhere off Spandauer Strasse. A thin line of blood leads from the temple to the lip, thin and red. The man himself has long since been buried, and his blood has stopped, but here in the picture it will allways flow."

De kanske hundra utställda fotografierna byts ständigt ut. Ständigt nya döda.

Roth skriver om gator och hus, om trafik och om parker. Satiriska texter, roliga texter om strävan att bygga ännu högre skyskrapor och ännu större varuhus än de redan stora och om dåtidens framväxande konsumtionssamhälle. Hela tiden med denna blick för detaljer, denna nästan naiva blick, som är hans metod för att skildra staden.

"It's only the minutiae of life that is important"

Trots att texterna är korta - jag har bara tagit upp några av dem här - målar de tillsammans upp en rikt sammansatt bild av tjugotalets Berlin.
Eller kanske inte trots, utan just genom sin form, genom Roths blick, genom att bilden byggs upp av knivskarpt iakttagna detaljer.