Sommarrepris: "En dörr står på glänt"

Drabbad av en lätt sommarförkylning och en viss oföretagsamhet repriserar jag här ett passande inlägg från juli 2010. 
Och jag gjorde nyss det som inlägget rekommenderar, jag satt i trädskugga ute i trädgården och läste novellen ännu en gång.


Sommaren är den tid då man ska göra omläsningar.

"Det här hände den sommar då Jeanna och jag var på fotvandring. Vi befann oss då på en knapp dagsmarschs avstånd från vårt mål. Vi hade startat från min hustrus föräldrahem i Sörmland, där vi hade gästat ett par dar, och var nu på väg till min bror och svägerska, som ägde en gammal kungsgård i Södra Tjust i Småland. De två första dagarna, när vi ännu var ovana vid att gå, hade vi åkt bil några gånger, men sedan tredje dagen hade vi sagt nej tack till alla vänliga erbjudanden från förbipasserande bilister. Vädret hade hela tiden varit storartat, och vi hade haft en mindre vanlig tur att finna på präktiga nattlogin och vänliga människor."

Så inleds Walter Ljunquists novell "En dörr står på glänt", i samlingen med samma titel från 1937. Det är en av de mest underbara skildringarna av fotvandring och av trettiotalets svenska landsbygd och natur som finns. Och redan det gör den läsvärd.

Språket är på en gång poetiskt och konkret beskrivande. Alla sinnen är inblandade. Man ser solljuset dallra över fälten, känner doften av vägdamm i näsan och svalkan om kvällen.

Det är ett svunnet Sverige, ett enklare Sverige (fastän jag vet att det inte var enklare), en tid som som jag av någon märklig anledning önskar att jag hade kunnat återvända till. (Återvända? Jag har ju aldrig varit där?)

Men framförallt handlar novellen om minnet och tidens gång.

Journalistparet på semestervandring sover över på en gästgivaregård där trakten och människorna visar sig ha spelat en stor roll i mannens barndom. Minnena frigörs av händelser och upplevelser i nuet och landskapet och naturen och människorna ingår alla i ett gåtfullt rum av korrespondenser och förbindelser, ett minnesrum, dit en dörr plötsligt kan stå på glänt. Ljungquist är en svensk Proust.

En eller flera av Walter Ljungquisst noveller läser jag om varje sommar.