Jag läser Radetzkymarschen

Dessa gröna men kyliga försommardagar läser jag, så snart jag hinner, en sliten biblioteksbok, Joseph Roths "Radetzkymarschen", en fängslande roman om tre släktled von Trottas upphöjelse och nedgång i ett mångnationellt rike likaledes på nedgång, habsburgsmonarkins Österrike-Ungern.

Stamfadern Trotta, en enkel bondson från byn Sipolje i Slovenien, räddar som löjtnant kejsar Franz Josefs liv under slaget vid Solferino 1859 och adlas som Josef Trotta von Sipolje.
Sonen blir ämbetsman, kretspresident i en landsortsstad, och är en inkarnation av monarkins traditionella dygder. Han styr med patriarkal hand in sin son Carl Josef på den militära banan, något som visar sig vara helt fel.

Till skillnad mot Roths expressionistiska språk med korthuggna meningar i "Spindelnätet" är det här en klassisk roman med massor av färg- och doftrika miljöer, fascinerande och trovärdiga karaktärer och en sinnrikt sammanflätad historia om imperiets och släktens undergång.

Den alltmer desillusionerade kretspresidenten sitter på ett kafé och samtalar med sin vän, läkaren Skowronek:

" - Det var andra tider, svarade Skowronek. Inte ens kejsaren bär i dag ansvaret för sitt rike. Ja, det ser ut som om Gud själv inte längre vill bära ansvaret för världen. Det var lättare förr! Allt var tryggt och säkert. Varenda sten låg på sin plats. Livets vägar var raka och jämna. De trygga taken låg skyddande över husen. Men nu för tiden, herr baron, nu för tiden ligger stenarna härs och tvärs och i farliga högar på vägarna, och taken har hål, det regnar in i husen och var och en måste själv avgöra vilken väg han ska gå och i vilket hus han ska flytta in."

Än har jag en del kvar att läsa, men som jag tolkar det finns det en kluvenhet hos Roth. Han vill både ha kvar de värden som håller samman det mångnationella imperiet, det som skapar ordning - samtidigt som han ser det oundvikliga i dess upplösning, i både de nationella och demokratiska strävandena och - inte minst - i arbetarrörelsens rättmätiga krav.

Jag läser vidare.

PS: Som så ofta finns det en längre text om boken hos en skicklig läsare: HÄR.