Men varken Andy Warhol eller Francis Bacon fångar min uppmärksamhet. Möjligen Bacon. Bäst är en kuslig bild av Lena Svedberg. Och Ola Billgren, en annan av de "omgivande" konstnärerna.
Jag tar mig upp till Hammershöi på sjätte våningen. Där hänger en av mina favoriter, "I sovrummet".
Jag sätter mig och ser det hammershöiska ljuset, som visserligen faller in genom fönstret, men som gjort det så länge att allt i rummet - kvinnan, bordet, chiffonjén, stolen, sängen - sugit åt sig, mättats och fyllts av detta ljus och givits en klarhet, en självklarhet, som får målningen att utstråla ett slags kysk stillhet, som säkert kan problematiseras, men som för mig är ett eftersträvansvärt tillstånd.
I Konstmuseets kafé sitter jag sen med en lunchmacka och ett glas vin - och skriver detta (med iPhonebetingad möda...)
11 kommentarer:
Jag såg också den där Bacon Warhol-grejen under mitt nyliga besök, och fattade inte vitsen, om jag får uttrycka det så... Så målade Bacon, så målade Warhol. Jaha.
Ja, det var mycket tunt. Få verk. Man kunde lika gärna haft två namnskyltar och några rejäla pärmar med goda reproduktioner och mer text. Eller ett bildspel. Men Svedberg och Billgren fick mig att tänka att jag borde lära mig mer om svensk konst.
Hammerhöis bilder förmedlar för mig et känsla av fullkomlig ro och fullständig närvaro. Det som vår tid kallar mindfullness? Man kan prova att lyssa till konst. Vilka ljud förmedlar ett konstverk? Hammershöi ger mig en känsla av helt rena ljud, varje ljud åtskilt av ett annat. Det monotona, klara ljudet av en klockas teckande. Ljudet utifrån, en fordon som skramlar förbi, en fågel. Men bara ett ljud i taget.
Eva S,
ja, varför inte lyssna till konst? Och i Hammershöis fall handlar det kanske också om att lyssna till en tystnad, till avsaknad av ljud. Men vid närmare eftertanke, du har ju rätt: fönsterna måste ju även ha släppt in ljuden från Köpenhamn, inte bara ljuset.
Jag tycker inte alls att Hammershöis verk bara handlar om det fina, om mindfulness. Visst - det finns en tråd till minimalismen här; ickehändelsen. Och att hans målningar utstrålar en tystnad, Eva, det är ju bara så.
Men det finns en helt annan komplikationsnivå, som handlar om förlust, tomhet. Det estetiska som bur. Och med den där ständigt lika skygga och melankoliska kvinnan.
Ljuset som faller så vackert har sitt strålande egenvärde. Rumsligheternas exakthet, stämningen. Men utan den mer än anande melankolin, den nästan tvångsmässiga perfektionen, skulle målningarna inte ha sin modernitet i behåll. Och det har dom.
Gabrielle,
du tangerar här det jag försiktigt antydde som "ett slags kysk stillhet, som säkert kan problematiseras" och - inser jag nu - inte borde ha skrivit att det är ett för mig eftersträvansvärt tillstånd. Inte utan reservationer i alla fall. Men ändå...
Men Lennart - stillhet är ju ofta något vi behöver. Jag menar bara att det finns andra dimensioner hos Hammershöi - som nästan inte gjorde annat än jobbade med sin konst. Och hade både lilla mamma och frun till att fundera på resten av livet åt honom. Jag är inte feministisk i retrospekt. Men jag tycker mig "se" något i den där kvinnans alla sittningar, som...ja, jag vet inte. Lite trist verkar det ju.
I övrigt är han ogarderat en av nordens största målare. Där finns också en sån oerhörd precision och saklighet (stadsbilderna) som bland annat gjorde honom förebildlig för 60-70-talets nyrealister, Billgren, med flera. Men det där vet väl du.
Gabrielle,
jo, mina reservationer var just det där priset som andra fick betala åt H., medan han målade.
Allt har ett pris och sällan eller aldrig så enkelt som man vill att det ska vara.
Vilket inte hindrar att man kan bli betagen av stillheten hos H.
Och: nej, mina konsthistoriska kunskaper är minimala. But I will learn, eventually… T ex genom att läsa vad du skriver...
Je vous en prie ; )
Jag tycker även att det finns en surrealistisk ton hos denne konstnär. Oftast visas kvinnor bortvända, man ser inte deras ansikten. Nackrosetten, ganska känsliga del, visas ofta.
Anonym,
ja i alla fall är det en realism som gör mer än avbildar...
Skicka en kommentar