Joseph Roth: Spindelnätet

Jag fortsätter att läsa Joseph Roth.
Efter "Judar på vandring" har jag läst alldeles nyutkomna "Spindelnätet", översättning och efterord av Staffan Vahlquist, utgiven av Ruin 2012.

Denna roman publicerades först som följetong i Wientidningen Arbeiter-Zeitung 1923 och är ett skoningslöst porträtt av Theodor Lohse, en ung fänrik med hjältedrömmar. Han söker sig till en av de paramilitära högergrupperna som i Weimarrepublikens kaos av inflation, massarbetslöshet, hungersnöd, korruption, antisemitism och nationalistisk propaganda sysslar med att attackera strejkande arbetare och att utföra politiska mord.

Han lyckas arbeta sig upp till en ledande ställning. Han är totalt samvetslös och skrupelfri, slickar uppåt och sparkar neråt och drar sig inte för att döda medtävlare för att nå fördelar.

Översättaren pekar i sitt efterord på de kusliga likheterna mellan Lohse och Hitler, som för övrigt skymtar förbi och är föremål för Lohses avund.

Språket är expressionistiskt; med korta, effektivt laddade meningar målas bilden av ett samhälle i upplösning.

En gestalt som fascinerar är juden Benjamin Lenz, en genomskådande dubbel-dubbelagent. Han karakteriserar Theodor Lohse:

"Det var den europeiske mannen av idag: nationalistisk och egoistisk, utan tro och utan pliktkänsla, blodtörstig och inskränkt. Det var det nya Europa."

"Barn kommer Theodor att avla, studenter med färggranna band som kommer att befolka skolor och kaserner. Och Benjamin såg Theodors stam framför sig. Det fanns gott om arbete. De skulle mörda varandra."

Efter läsningen av "Judar på vandring", med dess vildsinta kritik det moderna Europa, är det lätt att se Lenz som Joseph Roths alter ego.