"a kind of historical metaphysic, bringing remembered event back to life"

Jag har inte mycket att skriva om nu. De här korta dagarna före jul, när man åker till jobbet i mörker och kommer hem i mörker; de här dagarna som snabbt avlöser varandra, intill förväxling lika, som om året skyndade sig fram mot sitt slut. Dagar då så mycket ska hinnas med inför julledigheten. Dagar av förberedelser.

Nå, söndagen var ganska ljus, med en del sol, och en hel del hanns med. Och igår kunde man glädjas åt Tomas Tranströmers leende när han tog emot sitt Nobelpris. (Och bortse från fjanten som delade ut det).

Den tid jag ägnar åt läsning ägnar jag åt en långsam omläsning av W. G. Sebald, "Austerlitz", i den engelska översättning jag läste i mars 2008.

"From the first I was astonished by the way Austerlitz put his ideas together, forming perfectly balanced sentences out of whatever occurred to him, so to speak, and the way in which, in his mind, the passing on of his knowledge seemed to become a gradual approach to a kind of historical metaphysic, bringing remembered events back to life."

Så skriver berättaren om sitt första möte med Austerlitz, i Salle des pas perdus på Centraal Station i Antwerpen 1967.

Karakteristiken kunde också gälla för Sebald.