Nu när jag läst den är jag ganska besviken.
OK - Ekman skriver att hans "nedslag och resonemang i ämnet filosofisk och litterär pessimism saknar vetenskaplig analytisk eller täckande ambition." Hans ambition är den subjektive essäisten, som vill "förmedla vad som kallats den existentiella eller humanistiska pessimismens förmåga att ge oss fördjupning och ökad insikt i vår livs- och samhällssyn."
Men även med dessa reservationer så är den här boken, i sin första del, snarast en samling kortkorta notiser blandade med otaliga citat och bilder och infall och utfall där snart sagt alla, från Predikaren till Tranströmer, sorteras in under pessimismens etikett.
Personregistret upptar nästan fyrahundra namn! Är varenda jävel pessimist?
Den andra delens porträtt av Fernando Pessoa, Thomas Bernhard, Louis-Ferdinand Céline och E. M. Cioran är lite fylligare, men i det fall där jag har kunskap - Bernhard - så ger det inget nytt. Och även här kastas diktcitat efter diktcitat in som - illustrationer? Är det för att understryka och övertyga så fungerar det bara inte...
Ekman är kulturjournalist på Sveriges radio, och bokens språk är - journalistiskt.
Jag kan till nöds vänja mig vid att Ekman konsekvent använder det talspråkliga "dom" i stället för "de" och "dem", men gång efter annan stöter jag på otympligheter och när någon har "gjutit en ögonblicklig död..." - då blir det för mycket.
Det var värst vad det här blev surt... Boken kan naturligtvis fungera som läsinspiration och ingångar till olika författarskap. Den gjorde mig ännu en gång uppmärksam på att jag borde läsa Pessoa. Och så beställde jag ett par av Ekmans referenser.
7 kommentarer:
Jag är litet småsur idag så jag borde väl avhålla mig från att kommentera på ordentliga människors bloggar men jag har just fyrat av två sarkastiska observationer så varför inte en till?
Det är naturligtvis inte dig jag är sur på, tvärtom, jag uppskattade texten mycket. Känner inte till Ekman men av vad du skriver får man ett bestämt intryck av att han förtjänar att tas i örat. Bra så.
Det jag fäste mig vid var att han säger sig vilja förmedla vad som kallats "den existentiella eller humanistiska pessimismens förmåga att ge oss fördjupning och ökad insikt i vår livs- och samhällssyn". Vem eller vilka är det som kallat det det? Går folk på Sveriges Radio omkring och talar om "den existentiella eller humanistiska pessimismens förmåga att ge oss fördjupning och ökad insikt i vår livs- och samhällssyn"? Sitter Ulrika Uusitalo Fernholm på lunchen och snackar med Hedwig Weibull om den "humanistiska pessimismens förmåga att ge oss fördjupning och ökad insikt i vår livs- och samhällssyn"? Är det inte troligare med något som: "Hörru den här broccolin var j-t dåligt gratinerad, jag tar en quorngryta i stället." "Jamen tror du att man kan peta bort den där läskiga tzatzikin?"
Om Ekman menar att "den existentiella eller humanistiska pessimismens förmåga att ge oss fördjupning och ökad insikt i vår livs- och samhällssyn" är ett etablerat talesätt är han faktiskt skyldig oss några belägg tycker jag. Min tolkning är att han hittat på det själv men slängt in ett "vad som kallats" för att slippa ansvara för floskelmakeriet om någon lägger märke till det.
Däremot "gjuta döden" tycker jag är OK. Det är väl det vi gör hela tiden: häller den existentiella pessimismens ångande gjutmassa i den trånga kokill livet har i reserv åt oss och får till slut fram något hårt, massivt, obevekligt men som inte duger till något. Mer blev det inte liksom.
Om jag säger så. Tack för ordet.
Bengt O,
du stränge materialist och anti-metafysiker, alla förmenta flosklers försvurne fiende, jag måste säga att du har fel på en punkt: pessimismen är livets salt, helt enkelt!
Men vad gäller "gjuta döden" vinner du på stilpoäng...
Apropå floskler:
http://textomedia.se/svadagenerator/
northof: :-) genialt! Tack! På nästa planeringsmöte kommer jag att glänsa...
Ja, Nortof Sweden, riktigt roligt och ganska (pessimistiskt) uppmuntrande.
Hm, jag har precis börjat läsa den här boken, nu vet jag inte om jag ids fortsätta ...
Bernur,
med din lästakt är du klar vid niotiden :-) ...
Och det vore intressant att läsa vad du tycker.
Skicka en kommentar