Jean Giono: "Blue Boy"

Ibland finner man formuleringar som i koncentrerad form sammanfattar en hel bok, kanske ett helt författarskap.

Jean Gionos fantasifulla och fantastiska bok, som baksidestexten kallar "fictionalized autobiography", "Blue Boy", utspelas i Provence under tidigt nittonhundratal. Författaren minns sin barndom och berättar om barnets försök att förstå världen och människorna. Porträttet av fadern, byskomakaren, och dennes vilja att göra sonen till en god människa är gripande, liksom de livsöden som pojken på olika sätt möter.

Jean är klen och skickas ut på landet som inackordering för att växa till sig och bli starkare. Han blir dessutom introducerad till den grekiska klassiska litteraturen av en beläst herde, som står i skuld till byskomakaren och som på detta sätt gäldar sin skuld.

I citatet nedan befinner sig herden ("the black man") och pojken ute bland fåren en sommarkväll.

"The dark man was lying in the grass. With the coming of the summer evening, when all the leaves, gorged and drunk with sunshine, were giving off their fragrance, he was there with his books. He talked first with his voice and his hand to point out forms and life all about me. He passed on to me the conviction that all this was not only an image perceived by our senses, but an existence, a pasture for our senses, something solid and strong which had no need of us for its existence, which had existed before us an would continue to exist after we were gone. A fountain. A fountain beside our road. He who did not drink would thirst eternally. He who drank would have accomplished his work."

Här finns sensualismen hos Giono, tanken att vi är i världen för att med våra sinnen lära känna den - naturens värld, människornas värld, kärleken - och samtidigt den djupaste kunskapen, den att vår livsväg går genom en värld där vi människor inte har någon särställning, en värld som egentligen inte bryr sig så mycket om oss.

Jean Giono: Blue Boy. (orig. titel Jean le Bleu, 1932). New York: Counterpoint, 2000