Vi har många träd runt hus och trädgård. De ger skydd för vinden och behaglig skugga varma sommardagar. Nu när hösten kommit ges det rikliga tillfällen att lämna läsfåtöljen för mer hälsosamma aktiviteter. Ännu har vi inte haft riktig frost, men gräsmatta och singel fylls redan sakta men säkert av löv, så det är klokt att ta lite i taget. Många skottkärror blir det.
Under tiden pågår massakern i Gaza. Jag tvingar mig att följa nyhetsrapporteringen i olika medier. Vad annat än förtvivlan kan man känna inför den oförsonliga, blodiga logik som driver utvecklingen? Hur många döda, hur många liv kommer att krävas? Hur ser fortsättningen ut - och slutet?
2 kommentarer:
Ja, här går vi i vår skonade värld. Du räfsar löv, jag gör i ordning sparken. Och livet här uppe är lika vackert som alltid. Kriget i Gaza är vedervärdigt, och det är rätt att folk demonstrerar.
Det kan man ju inte göra här uppe, men skicka lite pengar till förnödenheter. Och - jag har bestämt mig för att inte följa nyheterna hela tiden. Man blir förstörd. Liksom av det ständiga debatterandet om vem det är mest synd om. Det är såklart synd om alla. Men Netanyahu vore en befrielse att bli av med, liksom sälvklart - Hamas.
Man måste kunna protestera mot Israels urskillningslösa bombande av civilbefolkningen i Gaza, med alltmer stigande dödstal, utan att därför på något sätt stödja Hamas dödande och gisslantagande. Det hopp som en gång fanns om en tvåstatslösning framstår som en omöjlig dröm. Vad som istället tycks hota är en utvidgning av kriget. Och en ökad antisemitism. Det mörknar i världen.
Skicka en kommentar