Med goda vänner gick vi häromdan ännu en etapp på Hallandsleden, i ljust mulet väder, några plusgrader, från Liden i Grimmared till Ry i Veddige, en sträcka på strax över milen.
Mestadels på stigar och skogsvägar, med några rejäla stigningar. Mycket vatten i markerna efter det ymniga regnandet. Det finns många bäckar här.
Vi slog oss ner och åt våra lunchmackor vid en av skvaltkvarnarna i Ulvatorpsbäcken.
Kroppens vila och skogens tystnad. Bara någon enstaka fågel. En nötväcka.
Ett par torpgrunder. Längs stigen flata stenar över dikena.
Överallt rester av stengärdsgårdar, ett minne av ett helt annat landskap.
Och så plötsligt: där satt den, nigande på en sten i det strömmande vattnet - strömstaren.
Med detta vill jag bara till slut önska dig som läser det här en riktigt god jul.
Och vem vet, kanske blir det ett år till med Den långsamma bloggen. Det trettonde.
6 kommentarer:
Jaha, du drar inte iväg till Skummeslövsstrand vid Laholm för att eventuellt få syn på den olyckligt ditflugna sibiriska knölsvärtan? En riktig raritet i Sverige.
Hur som helst, God jul & Gott nytt år, och välkommen med nya långsamma reflexioner nästa år!
Nej, så mycket ornitolog är jag inte... God jul och gott nytt år till dig!
God Jul och Gott Nytt Bloggår! ;)
Tack Einar, detsamma!
Åh, jag har aldrig sett en strömstare. Låter som en underbar vandring. God fortsättning!
Detsamma, Scylla! Det var andra gången jag såg en strömstare. Jag är ingen flitig fågelskådare. Jag kanske ska säga att bilden på strömstaren inte är min egen, den är knyckt...
Skicka en kommentar