Från andra boken citerade jag några rader om vårens ankomst:
"Då som ett fruktbart regn från höjden nedstiger EternTill dem finns en kommentar: "Jfr Lucretius 2.991 ff.", som är en hänvisning till Lucretius "Om tingens natur" och då är jag så lycklig att jag kan gå till hyllan, ta fram boken (även den i Björkesons översättning) och läsa:
skapelsens mäktige far, till sin makas jublande sköte
och i förening alstrar de allt som lever och andas."
"Och så till sist: ur himmelska frön är vi alla komnaEn god illustration till det faktum att Vergilius verkade i en tradition av "imitatio", där det var naturligt att försöka efterlikna stora föregångare, kanske överträffa dem. Och en av hans förebilder var epikurén Lucretius.
och vi har samma far. Den bördiga jorden, vår moder,
mottar ovanifrån hans våta regnande droppar
och blir befruktad och föder leende skördar och trädens
ymniga gåvor, vilda djur och människosläktet."
Och när jag nu bläddrar i "Om tingens natur" hittar jag förstrykningar och utropstecken från tidigare läsning.
Enligt Lucretius består det oändliga världsalltet av tomrum och atomer. Atomerna rör sig ständigt och kombineras slumpartat till allt som finns, däribland människans kropp och själ. Allt är statt i förändring, ingenting är evigt utom tomrummet och atomerna.
Lucretius vill trösta oss. Han vill bota vår skräck för döden. Vi finns inte, vi finns, och sen finns vi inte längre. Gudarna finns, men de rör oss inte. De är också slumpvisa atomkombinationer. Det finns inget dödsrike, ingen tillvaro efter döden. Han skriver:
"Var alltså lugn! Vi har ingenting att frukta av döden
ty den som inte finns till vet ej av smärta, och intet,
när väl en odödlig död har släckt hans dödliga levnad,
skiljer honom från den som aldrig föddes till världen."
2 kommentarer:
Du lockar mig att följa efter... Jag har i och för sig en översättning av Tönnes Kleberg (fullföljd av Lennart Håkansson; Symposion, 1989) som jag läste på 90-talet. Men Björkeson är ju en mästerlig översättare av den klassiska litteraturen så naturligtvis vill jag ha hans version också.
På baksidan finns ett citat av Sven Delblanc, som förtjänar att spridas: "Som ung och dum läsare, imponerad av passioner, spänning och mer eller mindre preciösa experiment, hade jag kort tålamod med de gamla människor som stillsamt och envist hävdade, att Georgica vore Västerlandets största diktverk. Som åren går börjar jag bli alltmer benägen att instämma."
Ja, nog spelar åldern en stor roll för vilken litteratur som känns väsentlig. Nu ligger "Georgica", "Om tingens natur" och Pierre Hadots "Vad är antikens filosofi" på bordet intill läsfåtöljen.
Hadot citerar Ernst Hoffman: "Livet måste till att börja med betraktas som en ren slump, för att sedan kunna levas till fullo, som ett unikt underverk. Först måste man inse att existensen obönhörligen är en engångshändelse, för att sedan kunna hylla den i dess omistliga och unika karaktär."
Om än inte uttalad så var det denna tanke som fanns med i samtalet under en middag med gamla vänner härom kvällen.
Skicka en kommentar