Det är väl lätt för starka karaktärer som Vilhelm Ekelund att gripa dagen, under vilka omständigheter som helst.
Envisa ländryggssmärtor gör mig trött och okoncentrerad och lite missmodig.
Trots all tid blir läsningen lite slumpartad. Jag har läst Italo Calvinos "Kosmokomik" (Lind & Co, 2003), ett urval berättelser där naturvetenskapliga fakta gestaltas på ett sätt som bara Calvino kan. Fantastik på hög nivå. Skrönor, sagor. Absurt orimligt, men väldigt roligt.
Och som kontrast fick jag syn på en volym Pär Lagerkvist utgiven av Bonniers folkbibliotek 1951 som innehöll "Bödeln" och "Gäst hos verkligheten" - och sjönk ner i soffan och sträckläste.
En omläsning efter nästan femtio år.
Bättre än att ligga på soffan är dock att gå och stå. Alltså tar jag kameran och hälsar på hos rödstjärten, som i år hittat ett bekvämt bo i magasinsväggen.
Morsan flyger av och an med godbitar. Men jag tycker att ungen ser lite sur ut...
2 kommentarer:
Vet inte om den ser sur ut. Den är lite lik Churchill, tycker jag,
Alltså lite bister...
Skicka en kommentar