ett andetag djupt är livet
mellan extas och fångenskap
det andra livet
så länge krampen släpper
en förmiddag i Sverige
landskap i gult och guld
landskap för länge sedan
fosterlandet under jorden
den blåa himlen
gyllene stunder
ljuskantring, jordrök
tre vägar, vid askens rötter
nog finns en dag
efter tystnad, sent i livet
dagar, besinning
hjärtats höst
det stora enklas dag
för ljusets skull
ut mot udden, havsnära
ebb och flod, ödslighet, bränning av ljus
gräset och vinden, segel
långdyning, havet slutet
en röst, en människas röst
trotsare och längtare
ställd i förändringen
ord när hösten faller
vägvisare till underjorden
vid nattens tröskel
röster, stenar, sånger
ändå, gluggar och sprickor
ådernät i åderträet
att färdas med en fågel
den dunkla vingen, genomfärd
resor i din tystnad
jorden är din
karga ägor, jordens blommor
dagsländor, halva djurriket
det stora undret
människans art
stoft av ett stoftkorn, mikrokosmos
det oundvikliga
gården, hus utan trädgård
varma rum och kalla
hemifrån, utifrån, inifrån
fotspår, hemmaliv
om hösten
främling i eget landskap
avfall, avskedsövning, höstfärd
samtal under jorden
naknare, andhämtning
nattljus, nattlig diktamen
dagen kommer
det brinner en eld
om dagen om natten
ett brev till min älskade
mållös, innan klockan slagit noll
kärleksförklaring, bortförklaring
ögon, läppar
I mitt sökande efter den svenska poesins essens har jag här gjort ett experiment. Dikten ovan består uteslutande av titlar till svenska diktsamlingar. Jag tror att man här närmar sig den svenska poesins essens. Jag menar också att dikten är en dikt i egen rätt, återspeglande den svenska folksjälen.*
Den hastigt tillkomna dikten förmedlar, åtminstone bitvis, något av den "riktiga" diktens språkliga värld och kan därmed lika mycket som den förvandla läsaren.
Den intresserade kan identifiera 87 diktsamlingar av något färre poeter.
*Trigger warning utfärdad
Gunnar Ekelöf finns med
5 kommentarer:
Genialiskt! Men tyvärr gör dikten återigen helt klart för mig vad jag sedan länge känt att den nutida poesin för mig är ett slutet rum utan fönster dit jag inte har någon nyckel.
Och ännu tyvärrare: det gör mig egentligen inte något.
Men jag borde väl avundas all de som kommer in.
Du kanske inte är delaktig i en så suspekt entitet som folksjälen? I alla fall, nästa gång ska jag fördjupa mig inte i förra, utan i det mer välrimmade förrförra seklet.
Jag struntar i om det är skoj - detta är vackert!
Tack, Björn! Men det är inget skoj här! Det är ett allvarligt menat experiment. Likt kemisterna blandar jag och ser vad som händer...
Jag instämmer: genialiskt!
Och bara fröjden av att känna igen en hel del av så pass många titlar - utan att omedelbart kunna placera dem.
Man må ju också minnas att valet av titel på en diktsamling är noga övervägt.
Skicka en kommentar