Klätterbaronens bokhyllor

Den 15 juni 1767 vägrar tolvårige Cosimo Piovasco di Rondó att äta de sniglar som serveras till middagen. Fadern, baron Arminio Piovasco di Rondó, blir upprörd. Men Cosimo framhärdar, lämnar bordet och tar sin tillflykt högt upp i ett av träden i herrgårdens park och svär att han aldrig ska komma ner. Ett löfte han håller. Han lever sitt liv i träden, som "klätterbaron", ett lång och rikt liv, med ett alldeles speciellt perspektiv på tillvaron, som gör honom till en vis man.

"Klätterbaronen" av Italo Calvino är det jag läser just nu, en omläsning föranledd av en läsutmaning (Tack Anna C. för impulsen!). Det är en fantastisk roman. Den kan nog sägas uppfylla det konstnärliga ideal, lättheten, som Calvino satte främst i sin föreläsningsserie "Sex punkter inför nästa år hundrade" (1985).

"För att bevara böckerna skaffade sig Cosimo i flera omgångar ett slags hängande bokhyllor placerade på bästa sätt i skydd för regn och gnagare, men han lät dem oupphörligt byta plats allt efter sin smak och sina studier för ögonblicket. För honom var böckerna på något sätt som fåglar, han ville inte se dem i hålor eller burar för då trodde han att de skulle bli missmodiga. På den stadigaste av dessa lufthyllor ställde han upp encyklopedin av Diderot och d'Alembert allteftersom volymerna anlände från bokhandlaren i Livorno, och om han på sista tiden hade blivit något tankspridd av att alltid hänga näsan över böckerna och kanske mindre intresserad av världen omkring sig, kom han nu genom att läsa i encyklopedin om sådana vackra saker som Abeille, Bois och Jardin att återupptäcka tingen omkring sig som nya."

Illustration av Domenico Gnoli

_______________________________________________________________________________
"Klätterbaronen" finns utgiven i en pocket som innehåller även "Den tudelade visconten" och "Den obefintlige riddaren". Bonniers 2008.