tisdag 6 november 2012

"man måste mer se än låta säga sig"

De tidiga grekiska naturfilosoferna hade lite olika meningar om vilka urämnena var, de element av vilka allt existerande är uppbyggt.
Luft, eld, jord, vatten - eller en kombination av dem.
Min favorit är nog Herakleitos. Han höll på elden och var, enligt Ronny Ambjörnsson, "närmast besatt av förändringens problem". Inget är beständigt, allt flyter och förändras, som den berömda floden.

Av någon anledning tänkte jag på dessa urämnen, dessa elementära ting, när jag körde in några skottkärror ved i söndags. Ved, där har vi elden. Regnskurarna som avlöste varandra, vatten. Den leriga vägen, jord. Och min något ansträngda andning, luften. Vad är verkligare än dessa element?


Vad är det för slags liv jag lever, fyllt av, eller i alla fall med mitt tänkande fixerat på, betydligt mer flyktiga ting. Borde jag inte koncentrera mig på det mer elementära? Det som håller mig vid liv? Och nöja mig med det.

Har min nyfikenhet och mitt ständiga läsande lett mig vilse, och ska jag upptäcka detta nu, hunnen inte till mitten, utan snarare till början av slutet av min levnads vandring?

Kanske bidrog att min sinnesstämning var lite dyster, efter några sega veckor. Och kanske har min - just det - läsning av Lichtenberg påverkat mig.

Denne upplysnings- och naturvetenskapsman och brett bildade humanist återkommer upprepade gånger till att det inte räcker att läsa böcker, man måste tänka själv och erfara själv.
"Folk som läst mycket gör sällan stora upptäckter. Jag säger inte detta som en ursäkt för lättja, ty upptäckter förutsätter ett omfattande eget betraktande av företeelserna; man måste mer se än låta säga sig."
(Min kursivering/LE)
Över huvud taget är han emot det myckna bokläsandet.
"Boken hade den verkan som goda böcker normalt har. Den gjorde de dumma dummare, de kloka klokare och tusentals andra förblev opåverkade."
"Någon har på goda grunder hävdat att boktryckandet visserligen utbrett lärdomen mer men minskat dess halt. Det myckna läsandet är skadligt för tanken. De största tänkare som jag stött på bland de lärda som jag lärt känna var just de som läst minst. Är då sinnesförnöjelsen ingenting?" (Min kursivering/LE)
Det blir mycket Lichtenbergcitat här. Ett sista:
"Han excerperade ständigt och allt vad han läste gick ur en bok förbi huvudet in i en annan."

3 kommentarer:

Einar J sa...

Men här är nog den gode Lichtenberg ute i ogjort väder i alla fall. Risken är i vår tid liten att vi som ägnar oss åt det myckna bokläsandet skulle överdriva det till den grad att det utesluter annat liv, t ex i naturen, i musiken, i sällskap med vänner och närstående.
Men byt ut bokläsande mot dator- eller spelberoende så kanske det bärjar brännas! :)

Men visst - sinnesförnöjelsen må man påminnas om, och det sker inte sällan via litteraturen.

Lennart Erling sa...

Einar:
Min personliga och kanske något raljerande text och vinkling av Lichtenberg leder fel. Hos honom, upplysningsmannen, är det mer ett vetenskaps- och kunskapsteoretiskt program. Ifrågasätt och pröva och tänk själv, gör experiment och undersök i stället för att läsa på hos auktoriteter. Empiri i stället för spekulation.

Men sen vill jag nog hävda att den motsättning som jag tar upp ändå i någon grad är en realitet...

Einar J sa...

Ok, Lennart, jag har (ännu) inte läst honom och missar därför helheten, även om du i tidigare inlägg visat vad du här påminner om.
Naturligtvis skriver jag under på hans kritiskt prövande hållning. Ett visst mått av spekulation eller fantasifullhet är dock inte att förakta även för en empiriker. Bara den inte okritiskt övertas från auktoriteter.
Min egen erfarenhet är att den bästa läsningen inte bara bekräftar tidigare erfarenheter utan i bästa fall bidrar med berikande beskrivningar, dvs. om det är fråga om ordkonst som på så sätt vidgar erfarenheten och därmed också manar till fortsatt "empiri".