På Balgö

Balgö är en 250 hektar stor ö strax norr om Varberg, bara någon kilometer utanför fastlandet. Landkrabbor som vi är har vi aldrig varit där. Men goda vänner med båt tog med oss dit den sista fredagen på semestern, en dag med svag vind, sol och blå himmel.

Under tre timmar vandrade vi runt ön, som är ett naturreservat.

Vi slog oss ner och åt lunch på öns högsta punkt och såg ut över hav och skär, över klippor, betesmark och strandängar.

Ön har varit bebodd under årtusenden. Här finns bronsåldersrösen. På 1700-talet fanns fyra arrendebönder. Men nu är den stenröjda och utdikade åkermarken, liksom hela ön, betesmark för kor och för inplanterade dovhjortar och mufflonfår. Gärdsgårdar och rösen berättar om vad som varit.

Gården finns fortfarande kvar, med inhus och två stora stenlagårdar, uppförda av Alfred Bexell 1875 och 1883, där vi beundrade detta vackra fönster.

Våra vänner besitter ett gediget fågelkunnade. Vi såg en ryttlande tornfalk, en brun kärrhökshona, en häger, i strandkanten en gluttsnäppa och sträck med vitkindad gås.

På väg tillbaka till båten iakttogs vi av dess skygga mufflonfår.