Från Särdal till Vilshärad

Äntligen kommer vi iväg på en etapp i vårt projekt att vandra längs Hallands kust!
Vi kör ner till B. i Särdal och ställer bilen och strax före åtta går vi ner till stranden till exakt den punkt där vår vandring för på dagen två år sedan slutade.
Vi ger oss inte, tålmodigt och uthålligt knyter vi ihop etapp efter etapp på väg mot det hägrande målet...

Vi går söderut i strålande sol och i en svag bris från havet. Lättgånget och vackert, sand och betesmarker. Det är lätt att andas här. Den öppna horisonten, den höga himlen, ljuset.

Vi stannar till och pratar lite med fåren.

 

Berömmer dem för den noggranna avbetningen. Inte ett strå lämnas kvar. 

Efter Skallkroken och småbåtshamnen blir det ute på Skallen lite klippklättring och den första pausen. Vatten, kaffe och en macka. Här finns spår av äldre tiders stenbrytning.

Sedan följer efter Haverdal en enda lång sandstrand längs Haverdals naturreservat, nästan fyra kilometer. Några enstaka badande. Här rinner Skintan ut i havet. (Jag följer på kartan åns väg uppströms och kan inte se annat än att den plötslig bara rinner upp i en åker vid Skåningagård, strax öster om Steninge. Märkligt.)

Vi följer en stig en bit in i reservatet och där finns en bro.

Solljuset silar ner genom lövverket. Det är som i en djungel.

Så är vi framme i vårt mål för dagen, Vilshärad. Vi sitter en stund på en bänk vid stranden och kommer i samspråk med en dam som tillbringat femtio somrar här. Hon har mycket att berätta.

Klockan är bara halv tolv när vi dukar upp vår lunch i naturreservatet längst ut mot havet. Vi har gått tolv och en halv kilometer. Det blir ytterligare någon kilometer till Vilshärad camping, där vi blir hämtade av B., som sedan bjuder på glass och kaffe hemma på altanen i Särdal.