En ensam skogsvandring

På flykt undan en viss oro och olust packade jag i morse ner lunchen i en ryggsäck och gav mig ut på en ensam skogsvandring i trakten av Okome. Efter några kilometer hade jag nått västra stranden av Stora Maresjö. Skogsvägen hade tagit slut och med hjälp av gps:en undvek jag mossmark och vattenhålor.
Jag slog mig ner här i solen och drack vatten och en första kopp kaffe, lyssnade till tystnaden och såg molnen röra sig långsamt på himlen. Vinden var svag och krusade knappt vattenytan.

Efter en stund fortsatte jag och tog mig upp på ett berg och över ett kalhygge och ner till nästa skogsväg. Jag mötte inte en människa under min vandring. Jag tog det lugnt, stannade till då och då och åt av de små, utsökt goda vildhallonen.

Jag letade som jag brukar efter spår av det öppna, befolkade jordbrukslandskap som fanns här före granskogen. Jag såg inga odlingsrösen, men i en bäck fanns spår av stensättning och en krossad kvarnsten.

Och strax intill låg en intakt, mossbelupen kvarnsten. Sjön som bäcken avvattnade hette mycket riktigt Kvarnasjön.

Efter granskogen kom jag ut i ett öppnare parti med lövskog. Den här grusvägen leder fram till Kålabo, där en gång med möda stenröjd jord nu inte ens ligger för fäfot. Nu hade jag kommit in i det meditativa tillstånd som var avsikten med vandringen. Ljudet av mina steg i gruset. Den känsla av av naturlig långsamhet som inträder när man till fots avläser ett landskap. Ingenting flimrar eller rusar förbi. Man är där man är och är ett med platsen.

Jag fortsatte under Långahall och valde sedan, något trött, att gå ut landsvägen och gå fram till Stora Välasjö, och jag hade tur, inga djur gick på bete, så jag kunde slå mig ner med ryggen mot stenfundamentet som bär upp milstenen, där bara den kungliga kronan är skönjbar, och äta min lunch med utsikt över den inte så stora men vackra, grunda sjön.

Efter nästan en mils vandring var lunchen välförtjänt. Ägg, skinka och ost på grovt bröd och kaffe. Två tranor flög borta vid gården. Och molnen fortsatte att vandra över den blå himlen.