Jag går från väg 154, där bil efter bil jagar mot konsumtionsparadiset Ullared, och in mot gårdarna vid Halsetorp, sedan uppåt på en väl grusad skogsväg med ordentlig stigning.
Efter ett tag möter jag en ung mamma som kommer med raska steg med ett barn i en kärra och en pigg liten hund. Vi stannar till och pratar en stund, båda lika förvånade över att stöta på någon i skogen. Hon bor i trakten. Vi är överens om hur nyttigt det är att röra sig i skog och mark.
Jag lämnar vägen och går under höga granar på en mjuk matta av barr och mossa i slänten ner mot Fagaredssjön, där jag slår mig ner på en stubbe och dricker vatten och dagens första kaffe. Det smakar ljuvligt. Jag sitter still och lyssnar till vinden i träden, ser hur vattenytan krusas. Duvor hörs, en bofink, en koltrast som varnar. Jag låter vad som rör sig i huvudet sjunka undan och långsamt tar så omgivningen och de omedelbara kroppsliga sensationerna över. Det är ett slags meditation.
Strax efter Stora Stavsjön passerar jag en jaktstuga av femtiotalssnitt, på en plats med öppen mark där en övervuxen husgrund och gärdsgårdar talar om odling och bebyggelse.
Sedan tar jag mig fram i terrängen med hjälp av gps:en, mellan mossar och sanka partier.
Det gäller att inte trampa fel.
Därefter skogsväg nerför mot Slätterna och vidare mot Ryen. Efter Grimstorpet är det stängt för betesdjur. Jag ser inte för vad, men man ska ha respekt för tjurar, så jag tar mig uppför ett par branter till en annan skogsväg och passar på att äta min lunch med fin utsikt. Jag kommer ner vid Ryen och går sista biten till bilen längs 154:an. Efter drygt elva kilometer slutar den här vandringen. Jag kör hem över Skinnarlyngen och Svartrå och Köinge.
2 kommentarer:
Jag ska också bege mig ut i skogen igen i senare delen av veckan. Hoppas på att få möta en och annan Karl Johan och annars bara lyssna till suset från trädkronorna.
För mig är det havet och öppen horisont som gäller härnäst...
Skicka en kommentar