Och så fortsätter jag med släkthistoriken. Mycket jakt på material, lite skrivande. Det första är spännande, det andra är mödosamt. Så småningom blir det mer jobb med att färdigställa för tryckning.
Vilket allt går ut över läsandet. Jag har svårt att skapa det tidsrum för läsning som jag behöver. Jag plockar läsning här och där, utan någon reda.
Det händer alltså inga stora, omvälvande saker. Vilket är precis vad jag vill. Jag är så nöjd med vardagslunken.
Några avbrott finns det förstås. Förra veckan fick jag den första vaccinsprutan. Så på det personliga planet känner jag en viss tillförsikt. Men nationellt och än mer globalt är jag pessimistisk. Och den dagliga dosen nyhetsläsning förstärker den pessimismen.
Och igår fick jag oväntat besök av en person som läser min blogg - med behållning, hade han vänligheten att påstå. När hände det senast? Dessutom överlämnade han en gåva, en mycket gedigen och vacker fotobok med titeln "Kärra strand". Ju mer jag bläddrar och läser och ser de fantastiska fotona, desto mer respekt känner jag för all den sakkunskap inom naturområdet i vid mening som finns innanför pärmarna. Därför gör jag ett undantag för reklam här. Klicka på bilden för att komma till författarens förlag!
5 kommentarer:
Instämmer med den bloggläsare du fick besök av. "Behållning" är ordet! Personligen går jag ofta tillbaka till dina inlägg om Montaigne och läser dem noga, med glädje och behållning. Namnet på din blogg är inte falsk marknadsföring - bra!
På tal om läsning; om du inte redan känner till honom och önskar bekanta dig med en svårtillgänglig och högintressant poet: Hart Crane (Harold Blooms älsklingspoet)! Urval av Cranes dikter finns översatta till svenska. Ej lättuggat! När jag denna vecka har haft högläsning med mina två barn, tio och tolv år, har jag bl a läst Cranes 90 år gamla dikt "Till Brooklynbron". De sitter knäpptysta och lyssnar uppmärksamt (en reaktion jag inte får fram på samma sätt av 2000-talets böcker direkt riktade till barn). "Jag förstår ingenting" säger båda fascinerat. "Det gör inget", säger jag, "det är stämningen vi är ute efter". Mvh Gunnel.
Det gläder mig verkligen att mina gamla inlägg läses - och uppskattas! Hart Crane kände jag inte till (jag är inte så bildad som jag vill ge sken av...). Och en snabb koll på nätet säger mig att han sannerligen inte är någon lättillgänglig poet. Vid tillfälle ska jag försöka hitta det som är utgivet på svenska. Underbart att du kan få dina barn att lyssna! När våra barn var små tror jag att åtminstone Stagnelius "Näcken" gick hem.
Jag är inte heller så bildad (jobbar som undersköterska på ett demensboende) men läser mycket på fritiden. Några få författare har kommit till mig utan att jag har sökt upp dem, och de har stannat hos mig: F Kafka, W Wordsworth, H Crane, O Wilde. (Strax utanför denna bubbla finns nu T Mann och knackar på. Får se hur det blir. En som kom till mig för att stanna en kort tid, för att sedan studsa bort, var T Pynchon.) Vanligen söker man som läsare upp ett författarskap eller en specifik bok, kanske utifrån sin favoritgenre eller ett yttre attribut, som t ex att man delar födelsedag med en författare, eller genom ett boktips. Men ibland kommer författaren till läsaren - för att stanna, på ett i det yttre oförklarligt sätt. Man tackar och tar emot författaren och dennes stil och språk i sitt hjärta! Var det så det gick till när du upptäckte Montaigne, eller fanns en tråd från början som du drog i och längre fram i tråden fanns Montaigne? Berätta, om du vill! På tal om Stagnelius' "Näcken" - jag tycker så synd om näcken att jag nästan börjar gråta varje gång jag läser den. Vilket mästerverk! Min favoritdikt av Stagnelius är annars "Vän! I förödelsens stund".
Mvh Gunnel i Blekinge.
Tanken att man blir uppsökt av en viss författare är väl i strikt mening inte riktigt sann, men under ett livs läsande, där läsning genererar läsning, kan man nog uppleva det så. När det gäller Montaigne så ligger det långt tillbaka, men jag tror att det handlade om en nyfikenhet på ännu en klassiker. Den nyfikenheten styr nog fortfarande mitt läsande - och det finns mycket oläst!
Hej Lennart! Ja, där läsning genererar läsning kan många intressanta läsupplevelser tränga fram. Ibland kan det handla om något så "enkelt" som en Wikipedia-artikel. Jag tänker närmast på en artikel om Jörn Donner som jag läste och fram vaskades Elmer Diktonius, som Donner författade en biografi över (de båda var vänner). Ska läsa Diktonius´ diktsamling "Stark men mörk" (1930) och hoppas på ej för mycket politisk pamflett utan mer på betoning av det allmänmänskliga inre livet. Diktonius hade kopplingar till E Södergran och beundrade hennes diktning. Det ska bli intressant läsning, när den dagen kommer. Mvh Gunnel.
Skicka en kommentar