Sent torsdag eftermiddag. Mörkret tätnar långsamt. Jag slår mig ner, tänder läslampan och börjar läsa Klas Östergrens "Renegater". Läsningen är en belöning efter fullgjort nyttigt arbete. Luther är nöjd.
Det är en ren njutning att röra sig in i Östergrens språkvärld. Från sidan 117 klipper jag ut denna typiskt Östergrenska meta-reflektionen:
För den som dagligen står inför problemet blir det nästan omöjligt att betrakta ens ett passivt objekt utan att se det inbegripet i ett mönster av handlingar, utförda, pågående och planerade. Ju mindre uppenbart sammanhanget är, desto mer nödvändigt kan det vara att klargöra det. Varje företeelse har en bakgrund, hur dunkel den än kan synas vara. Om den saknas blir själva tomrummet en bakgrund i sig, ett tomrum som gapar och skriker om att fyllas av innehåll."
3 kommentarer:
Vi - lyckliga läsare av Renegater. Jag har nu skickat den vidare till min syster och svåger.
Vacker landskapsbild f.ö.
Åh, inspirerande!
Har just skaffat "Renegater" på läsplattan och börjar ikväll. Läste häromdan ut "I en skog av sumak" (bloggade om den) och boken gav förstås mersmak på Östergren.
Jag dras till läsningen som av en magnet. Julstädningen får ske i mindre portioner. Just nu börjar jag läsa "Rapporten"...
Skicka en kommentar