Inget är sig likt, fastän allt är som vanligt

Inget är sig likt, fastän allt är som vanligt - naturen, skogarna, träden, stigarna där vi går, trädgården där vi arbetar, våren som kommer med kyliga nätter och soliga dagar. 

Nej, inget är sig likt. Barn och barnbarn på behörigt avstånd eller via FaceTime, inköp i affären klockan sex på morgonen, pensionärstid. Ett minimum av besök ute i samhället. Inställt umgänge.


Samtidigt oron och rädslan, även om vi som pensionärer boende på landet är drabbade på det mest skonsamma sätt som kan tänkas - hittills. Men vi lever ju i världen. Vad händer i Afrika, i Latinamerika? Vad händer med den globaliserade världsekonomin? Vad händer med miljöarbetet? Allt är osäkert. 

Jag fortsätter med hemmaträningen. Och läser Virginia Woolf.