I vänster ringhörna Bibeln eller Den heliga skrift innehållande Gamla och Nya testamentets böcker - enligt Kongl. bibelkommissionens översättning. Stockholm: Frölén & Comp., 1899.
xxiv, x, 1106, 348, 158 s. och 4,2 kg.
Och i den högra Giacomo Leopardi: Zibaldone. Edited by Michael Caesar and Franco D'Intino. Translated from the Italian by Kathleen Baldwin... New York: Farrar, Strauss and Giroux, 2013.
ixxxvi, 2502 s. och 1,6 kg.
En volym fylld av illusioner och en totalt illusionslös.
Det är oväntat kanske, men inte en slump, att dessa båda tungviktare möts på mitt soffbord.
Bibeln tillhörde min djupt troende farfar, en småbrukare från mellersta Halland som dog samma år som och innan jag föddes. Och som min far och hans syskon nu är döda så finns den hos mig. Jag tog fram den nu, när jag (som så många pensionärer; är det en naturlag?) sysslar lite med släkthistoria.
Och sedan har jag nu, sent omsider, bestämt mig för att börja läsa Giacomo Leopardis väldiga "dagbok", Zibaldone, som jag köpte redan 2013 när denna engelska översättning kom ut, men som hittills bara tålmodigt fått vänta i hyllan. Det är inget verk som man läser från pärm till pärm och det av flera skäl. Inte minst för att det alltså rör sig om 2500 sidor med liten text på bibeltunt papper. Och innehållet spänner över vida fält av vetande. Det blir en selektiv läsning. En läsning lika
chronschoughsk och amatöristisk som all min läsning.
Oavsett om man väljer att kalla honom pessimist eller nihilist så är för mig Leopardis kompromisslösa materialism och knivskarpa syn på människans villkor i ett universum som inte finns till för människans skull en källa till paradoxal upprymdhet.
Som någon kanske uppmärksammat är Leopardi sedan några år en återkommande läsning för mig. Sök på Leopardi i bloggens sökruta! Senast skrev jag om Moraliska småskrifter", som nyligen kom i svensk översättning.
3 kommentarer:
Jo, den där till vänster har jag ju läst, och åtminstone delar av den tål en och annan omläsning. Den till höger frestar mig mest, trots sina 2.500 sidor... Är det hans samlade verk eller bara "dagböckerna"? Att Leopardi var en så flitig skribent hade undgått mig. Du får ge oss lite glimtar av vad som ryms i dessa 1,2 kilo av upplivande svartsyn!
Nu ser jag fram emot glimtar av Zibaldone, så att jag får kött på benen rörande huruvida jag bör skaffa den där lockande volymen eller icke.
Tack för kommentarer!
Att genrebestämma Zibaldone är inte lätt. Det är ett slags arbetsdagbok som Leopardi förde under större delen av sitt liv (handskriften omfattar 4256 sidor...) och eftersom han var poet, språkmänniska, filolog, kännare av den klassiska antiken, moralfilosof, etc. etc., så är det ett sammelsurium som en Chrounschoug som jag bara kan läsa selektivt. Men här och där och ganska ofta kommer stycken eller sidor som rör - i vid mening - människans villkor och villor i tillvaron, som är... omtumlande.
Ett snabbare sätt att bilda sig en uppfattning om Leopardis skarpsinne är att läsa hans "Pensieri". Finns i engelsk översättning "Thoughts". Eller "Moraliska småskrifter", Celanders 2015. Eller, som sagt, sök på "Leopardi" här i bloggen...
Jag ska återkomma med exempel!
Skicka en kommentar