Vårsolen skiner på påskliljorna

Varför läser man deckare? För att befinna sig i en välordnad fiktiv värld där frågorna får sina svar? Till skillnad från den verkliga världen där det sällan är så. Ett slags verklighetsflykt, mer eller mindre. I alla fall har jag under denna ovanligt besvärliga inledning av året mest ägnat mig åt deckare. Omläsning av Ian Rankin, omläsning av två av P. D. James bästa, "Death in holy orders" och "The murder room" (omläsningar är inget problem för den glömske) och så en ny bekantskap, Peter Robinson, inte mindre än tio böcker i serien om Inspector Banks.

Nu har jag börjat läsa Rebecca Solnits "Män förklarar saker för mig" (Daidalos, 2015)

I den inledande titelessän skriver Solnit om hur hon och och en väninna hamnar i samtal med en äldre man på en fest. Mannen har hört att Solnit "skrivit ett par böcker" och börjar sedan lägga ut texten om en väldigt viktig nyutkommen bok - som visar sig vara Solnits senaste bok... Väninnan lyckas först efter flera försök få mannen att inse att det är bokens författare han pratar med. Och han har inte läst boken, bara läst en recension. Men han kommer snart över pinsamheten, och fortsätter att mala på samma odrägliga sätt...

Essän publicerades först på nätet och fick ett enormt genomslag och bidrog till skapandet av begreppet "mansplaining". Solnit ser den här egenskapen som manlig, även om hon medger att man även kan stöta på den hos kvinnor. Och att absolut inte alla män har den. Vilket stämmer med min erfarenhet.

För övrigt vill jag bara säga glad påsk till den lilla tappra skara som envisas med att läsa Den långsamma bloggen. Vårsolen skiner på påskliljorna vid äppelträdet och kanske kommer jag att fyllas av ny energi.