Ju fler gånger jag upprepar det nya årtalet, desto mer science fiction-artat låter det. Men det gjorde ju 2014 också. Och det gångna året finns inte mer. Inte en sekund finns kvar. Inte en sekund kommer att komma tillbaka. Det som finns kvar är det gjorda och dess konsekvenser. Som alltid. Men dessutom allt det ogjorda. Om jag ska tala för mig - och det ska jag ju här - så har väl aldrig det ogjordas mängd varit så stor som 2014. Tycks det mig i alla fall.
Om jag hoppas på 2015? Nja, det verkar som om det nya året rör sig lika hastigt som det gamla. Sekunderna tickar på. Något blev gjort och något blev ogjort den här första dagen, som alltid.
Det blir förmodligen ingen ändring. Och väl är det. För vad var det vi sa i går kväll, gamla vänner samlade till nyårsfest? Att de flesta förändringar numera är till det sämre.
Till det lästa under denna ledighet hör Sara Danius "Den blå tvålen - romanen och konsten att göra saker och ting synliga" (Bonniers 2013). Om den vill jag bara säga att den dels är en mycket välskriven och spännande bok om 1800-talsrealismen, fullspäckad med intressanta och tankeväckande analyser av hur Stendahl, Balzac och Flaubert på olika sätt förde in samhället i litteraturen, gjorde det synligt. Och dels är det en bok på 430 sidor som absolut inte lämpar sig för den sträckläsning som jag ägnat den.
Man dras med av Danius, hon skriver klart och redigt och liksom tar en vid handen och så är man inne i en längre textanalys och man förstår vad hon menar, mer eller mindre. Men så följer ytterligare en analys och så en utvikning och så en ytterligare analys och till sist är man (jag) utmattad och hänger inte med i svängarna. Man kan säga att det är för mycket av det goda. Kort sagt: jag borde delat upp läsningen i tre delar (och varför inte ge ut boken i tre delar i stället för en?). För hur länge sedan var det inte som jag läste "Rött och svart"? Och "Förlorade illusioner"? Jag går till hyllan och bläddrar lite och vill läsa om nu, i ljuset av Danius analyser. "Madame Bovary" läste jag när nyöversättningen kom förra året, men Stendahl- och Balzacläsningen ligger decennier bakåt.
2015. Jag ska nog vänja mig vid det här året också. Kanske kommer jag att läsa om en del och säkert kommer jag att läsa nytt. Modianos "De dunkla butikernas gata" väntar i hyllan. Jag får se till att glömma de där tickande sekunderna och göra något istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar