Om godheten

I dessa tider, då ondskan tycks regera världen mer än någonsin, är det upplyftande att läsa Willy Kyrklunds "Om godheten" (Bonniers, 1988). En fantastisk bok, där Kyrklund för olika resonemang om godheten och dess natur, och bland annat blir inbjuden på te hos Gud.

"En god sak kan vara vilkensomhelst idé eller dess materiella hypostas", skriver Kyrklund. Och

"Mänsklighetens historia visar oss, att godheten är stadd i oupphörlig tillväxt. Idén om godheten och kravet på godhet intar genom årtusendena en allt större plats i människornas föreställningsvärld och samhälle." 

De första gudarna var inte goda. De representerade endast makt. Människorna var prisgivna åt sina villkor, naturen var hård.

Efterhand förbättrade människorna sina villkor och fick större pretentioner på tillvaron, t ex livskvalitet. Och ställde krav på gudarna; de måste vara goda. Och Gud anpassade sig.

De tidiga krigen handlade om att röva slavar och egendom. De handlade om vem som var starkast. Det fanns en höviskhet mellan de stridande. Man hade respekt för varandra som krigare. Ingen var ju bättre kålsupare än den andre.

Men även krigsväsendet påverkades av godheten. Godheten frigjorde sig, blev idealism. Goda människor kämpade för en god sak, onda kämpade för en ond sak.

Och vad Kyrklund skrev 1988 gäller väl än:

"Ett krig som förs för en god sak vilar aldrig. Det finns nämligen alltid fiender till den goda saken, som bedriver subversiv verksamhet inom det egna statsområdet. I överensstämmelse härmed finna vi att ett karakteristiskt drag i vår moderna civilisation är utvecklingen av den vetenskapliga tortyren, med vars hjälp man kan uppspåra motståndare till den goda saken.
Avskaffandet sedan länge av rov och plundring som motiv för krig, insättande av högre mål, arméns härav stärkta moral, och på senare tid förtingligandet av fienden, kriminaliseringen av motståndaren, har inneburit successiva bidrag till försvarets utveckling. Detta är godhetens betydelse för krigskonsten."

Det gäller i dag som alltid att skilja på de goda människorna och de ondsinta och dåliga människorna. De goda blir politiker och de ondsinta, de brutala och defekta individerna, de åtar sig villigt

"…den tortyr och de bödelsgärningar som är ofrånkomliga i kampen mot den onda saken. De verkligt stora katastroferna däremot, krig, svält, förföljelser av minoriteter och självtänkare, mänsklighetens eventuella totalutrotning av mänskligheten, administreras av goda människor som understöds av goda människor som tror på en god sak."