Men också tid att sitta i skuggan och se de tunna molnen segla fram på himlen, lyssna till vinden i lönnar och blodbok, se fjärilsdansen i rabatterna och bara låta tankarna vandra.
Även om man alltid har något att berätta när man gjort en resa så ska jag inte göra det här. Mer än att säga att Norrland visade sig från sin vackraste sida, på alla sätt. Mötena med naturen, med platser och med människor och så hela tiden detta sagolika väder. Regnkläderna packades aldrig upp. Tre regnväder kom under bilfärder.
Höjdpunkterna var många. Vandringen vid Tjulträsk i Ammarnäs. Abisko nationalpark. Besöket i Hjoggböle, med det Enquistska skithuset i backen ovanför det gröna huset. Och mycket annat.
Jag var ute på nätet mycket sparsamt och har inte följt de vanliga bloggarna. Men omvärlden fanns naturligtvis där, liksom nu, i nyhetsflödet. Gaza, Irak, Ukraina. I den svenska sommaridyllen.
Här några bilder:
Tjulträsk
Abisko nationalpark
Det Enquistska skithuset…
…med anslaget på dörren.
10 kommentarer:
De där översta bilderna får mig att känna fjälluftens friskhet - fint!
Det som händer i världen, händer ändå. Jag försöker ta till mig eländet, trots sol och semester.
Men det blir en paus för oss också: Vi åker till Jämtlandsfjällen på måndag!
Vyn från bron över Abiskojåkken kände jag igen direkt. Jag saknar de friska fjällvindarna och de stora vyerna. Strax efter kröken därframme kommer deltat och stora Torne träsk, och utsikten mot fjäll med snöiga toppar på andra sidan sjön. Å andra sidan har jag faktiskt upplevt en riktig värmebölja av samma slag som vi har nu, just i Abisko! Det var i början av nittiotalet, först riktig mördarvärme i flera dagar, och sedan värmeåskväder som slog ut strömmen.
northof,
Jämtlandsfjällen låter härligt. Vi var inte ute på någon "riktig" fjällvandring, bara lite. Hopps vädret håller i sig. Sittande i trädskugga, snart på väg att kasta mig i Kattegatt, så tänker jag att 29-30 grader varmt, det är inte dumt ibland.
Och - modern nyhetsförmedling gör att man måste anstränga sig om man ska stänga ute det som samtidigt sker i världen. Man gör det inte och harmonin är aldrig fullständig.
Björn,
vi hade turen att bli guidade i Abisko av en mycket kunnig guide, Magnus, i nästan två timmar. Det gav mig, novisen, mycket...
Om jag inte minns fel så skriver Enquist att det där med två hål på var lite som att förhäva sig.
/Eva
Jo, så är det nog Eva. I linje med ideologin.
Om man har tid att stå där på bron och vänta en stund och se ned mot forsarna kan det hända att det hörs ett piggt "tjätt", och en strömstare pilar förbi på väg ner till eller upp från sjöstranden. De små tuffa rackarna kan till och med flyga genom tunneln en bit uppströms om det inte är för mycket vatten i den. Suck, jag blir nostalgisk ...
Så fridfullt vackert!
(sonen jobbade i Blåhammare så vi fick en fin tur, åt och sov där)
Ja, Hannele, fjällvärlden inbjuder till att ta det lugnt. Det lönar sig inte att stressa. Man kommer inte fortare fram. Naturen styr.
Skicka en kommentar