Midsommar med Montaigne

Det är inte tänkt att detta ska bli en sommar med Montaigne. Den kommer först nästa år, nästa sommar, då tänkt som en lämplig början på den förhoppningsvis lite längre ledighet som då tar sin början. Man kan aldrig bli färdig med Montaigne. Hos honom finns alltid något nytt att hämta, att reflektera över. Han är en av dem som trots avståndet över flera hundra år är mer samtida än mången samtida.

Men nu kunde jag inte låta bli att börja läsa i Antoine Compagnons "En sommar med Montaigne" (Atlantis 2014), en liten, vackert gul volym, där författaren i korta kapitel på ett både lärt och lättsamt sätt kommenterar citat ur Essayerna. En påminnelse och en inspiration att läsa om för dem som redan läst Montaigne, och en aptitretare för dem som inte gjort det.

För övrigt önskar jag en glad och trevlig midsommar till den krympande skara som läser denna blogg som, kanske, kommer att blomma upp så småningom.

Montaigne i kryddlandet