"Världen är konstig, och det konstigaste i den är att ingen tycks uppmärksamma denna världens konstighet."

Jag läser Torbjörn Elenskys nyutkomna "Italo Calvino - skönlitteraturen som livsform" (h:ström, 2014), i förlagets utmärkta serie "Litterära profiler". Det är en bra introduktion till Calvinos författarskap, kronologiskt uppbyggd i korta kapital, med analyser och bakgrund, skriven för "the common reader", klar och redig. Och man märker att Elensky skriver om en favoritförfattare, med djup kunskap och med förmåga att förmedla den.

Jag läste några av Calvinos böcker för några år sedan. Här hos Elensky hittar jag nu flera formuleringar som jag vill stryka för. Som:

"Calvinos litteratur tar sin början i oförståelsen. Världen är konstig, och det konstigaste i den är att ingen tycks uppmärksamma denna världens konstighet."

Elensky talar om att "den alienerade iakttagaren" är genomgående hos Calvino och kommer igen både i hans realistiska och i hans fantastiska berättelser. En iakttagare som "häpnar" inför världen och vardagslivet och vars vilja att förstå växer ur just denna häpnad, en vilja som inte låter sig nöjas med enkla förklaringar.

"Här återspeglas även Calvinos egen dröm om kommunismen, och marxismen, som världsförklaring, som facit som skulle göra det 'enkelt' för honom att välja den rätta utvecklingen, ja, den enda möjliga. Upplösningen av det idealet, som inte minst speglas i hans realistiska berättelser om den intellektuelles frustrationer och tillkortakommanden i mötena med verkligheten, kommer att prägla honom intellektuellt och konstnärligt under hela livet. Hela hans litterära verk, efter debuten, och de tre mer sagoaktiga romanerna, är som en bearbetning av sorgen över förlusten av den sammanhängande förklaringen, den begripliga meningen med allt och insikten om historiens riktning, som alltså visade sig vara falsk - även om Calvino hela livet också höll fast vid sin tro på folket, arbetarna och möjligheten till något slags kollektiv befrielse, men han tycks ha hållit fast vid detta mer av en känsla av att allt skulle vara meningslöst utan det hoppet än för att han verkligen trodde på det. Både ljuset och den milda melankolin i hans texter alstras av detta, som är ännu en av de motsättningar i vilkas spänningsfält hans skrivande tog plats."

Min Calvinoläsning resulterade i några notiser här i bloggen. Till tjänst för den intresserade allmänheten finns här några länkar:

http://langsambloggen.blogspot.se/2009/09/italo-calvino.html

http://langsambloggen.blogspot.se/2009/09/to-stifle-within-himself-outbreaks-of.html

http://langsambloggen.blogspot.se/2009/10/palomar-om-tanken-pa-en-tid-utanfor-var.html

http://langsambloggen.blogspot.se/2009/09/litterar-erotik.html

http://langsambloggen.blogspot.se/2009/10/palomar-om-liv-och-lasning.html

http://langsambloggen.blogspot.se/2009/09/de-osynliga-staderna.html

http://langsambloggen.blogspot.se/2009/10/de-sammanflatades-odenas-slott.html