Den blev kvar i att läsa-hyllan efter Bernhardläsningen förra vintern. När jag nu sorterade undan de ännu olästa böcker som kanske aldrig kommer att läsas, så lyste omslaget så frestande att jag tänkte, varför inte?
Det blev en läsning jag inte ångrar.
Sju korta berättelser, utgivna 1967 som "Prosa", här översatta till engelska av Martin Chalmers som "Prose", utgivna av Seagull Books, 2010.
Det är klassiskt bernhardska monologer. Och det slår mig att de så här, på tio till trettio ganska glesa sidor, är lättare att ta till sig, inte så utmattande som i de längre verken. Jag frestas inte att läsa snabbt, jag kan läsa långsammare och med mer uppmärksamt och eftertanke.
Bernhards bakgrund som kriminalreporter märks framförallt i "The Carpenter", där berättaren är en advokat som söks upp först av den skrämda systern till en nyss frigiven våldsbrottsling och sedan av brottslingen själv. Deras versioner av vad som gjorde brodern till våldsbrottsling skiljer sig åt. Det brottsliga österrikiska samhället, den österrikiska naturen, skapar brottslingar.
"He was not alone with his crime, I repeated, everybody committed crimes, big ones, but most crimes went undetected, unrecognized, unpunished. Crimes were symptoms of illness; nature unceasingly produced every possible kind of crime, including human crimes; nature was crime by right. Everything was always in nature and from nature, nature was by nature criminal."I "The Cap" har en plågad berättare på gränsen till sammanbrott isolerat sig i ett hus på landet och försöker bli kvitt huvudvärk och sömnlöshet genom vandringar i vinterkylan. Han hittar en keps på vägen, tar den på sig, men drabbas av tanken att någon måste ha tappat den och att han måste hitta ägaren. Alltså söker han upp folk i byarna och alla, skogshuggare, slaktare, bönder, möter honom i dörren iklädd samma slags keps och alla avvisar honom. Han är besatt av tanken att han måste återbörda kepsen till dess ägare, om han så måste fråga hundra, tusen, hundratusen... Varför? Men till slut bestämmer han sig för att behålla kepsen. Alla har ju en sådan keps. Och han börjar skriva berättelsen...
2 kommentarer:
Detta förstår jag inte mycket av... Vad betyder "den österrikiska naturen"? Den enda tolkning jag finner är att naturen i sig själv skapar brottslingar, oberoende av om det är själva naturen i oss eller kontexten runt oss, vilket väl är sant, men trivialt. Det intressanta problemet är väl varifrån moralen kommer och hur den spelar sin roll i detta av naturen regisserade skådespelet. Eller...?
För att "förstå" Thomas Bernhard måste man nog läsa honom ganska ordentligt. Den självbiografiska sviten, romanerna. Men man kanske ändå inte förstår honom, eller uppskattar honom. Det gäller nog att komma över en gräns och acceptera hans världsbild så som den är.
Skicka en kommentar