En stunds botaniserande i hyllorna får mig att ta fram Clauido Magris "Donau", den svenska översättningen från 1990. Jag minns svagt att jag någon gång börjat läsa den. Det gröna bokmärkesbandet ligger instucket på sidan 93.
Magris var nyligen aktuell Under Pausträdet när Bodil skrev om hans hemstad Trieste. Varför inte passa på att läsa Magris nu och bättra på min fragmentariska bildning? Redan efter fyrtio sidor förstår jag att det var ett bra beslut. Här finns iakttagelser som tål att tänkas på.
"I det rena nuet, den enda dimension vi för övrigt lever i, finns ingen historia. Inte i något ögonblick finns fascismen eller oktoberrevolutionen, för i denna minimala bråkdel av tid finns bara munnen som sväljer saliv, en handrörelse, en blick mot fönstret. Liksom Zenon förnekade rörelsen hos en pil som skjutits från bågen, därför att den i varje ögonblick var orörlig på en viss punkt i rummet och raden av orörliga ögonblick inte kunde vara rörelse, så borde man säga att det inte är denna följd av historiska ögonblick som skapar historia, utan de korrelationer och tillägg som historieskrivningen bidrar med."
5 kommentarer:
Det var en stor bok - för mig. God läsning genom Europa!
Få böcker har jag lärt mig så mycket av som just "Donau". Den resan gör jag gärna om med jämna mellanrum. Ett sant mästerverk, tycker jag.
Zenons poäng (if that's the word) påminner för övrigt om ett fiffigt sätt att kvadrera cirkeln. En cirkel kan i princip bestå av, typ, tretton triljarder korta men raka streck, så små att det mänskliga ögat inte kan förnimma dem, och därför så små att cirkelns "cirkelhet" inte komprometteras. Men raka är dom, lik förbannat, och därför "kvadrerbara"... QED.
Vilket problem ska vi lösa härnäst? Världsfreden?
Resan har stannat av lite, pga koncentrationssvårigheter. Lustigt nog på sidan 93...
Men det är en väldigt stimulerande bok . jag kommer att fortsätta, när hjärnan inte är så mosig.
Gunnar,
du är verkligen i form i kväll!
Det är inte jag...
Skicka en kommentar