Konsten är ett sätt att tillfälligt undgå Lidandet, menar Schopenhaur, att lämna individualiteten med alla dess begär och bara uppgå i Intet, i den eftersträvansvärda icke-existensen. Ungefär.
Musik som den här, Bill Evans improvisation från 1968, kan i alla fall få en att glömma alla bekymmer...
Tack för tipset Einar, du eminente förmedlare av musikalisk kunskap!
2 kommentarer:
Under hela diskussionen om pessimismen har detta legat i mitt bakhuvud om jag säger så:
I denna natt, så blått kontemplativ,
hur fylls ej universitas av liv!
I detta Nu, då jag min panna stöder,
hur sjuder ej vår glob från norr till söder!
...
Dock - ser jag i en bok av Schopenhauer:
die Dingen sind ein Traum und ohne Dauer.
Vår hela värld är blott en hjärnprodukt,
togs hjärnan ut, så fölle all dess frukt.
(Ur "Jag och Schopenhauer" av A:lfr-d W:stl-nd)
Visst är det så. Skalden avslutar:
O, detta Nu, då jag min panna stöder,
jag kan ej säga hälften vad den föder!
Bengt O.,
jag kommer att behöva en del betänketid för att rätt kunna bedöma detta av dig förmedlade inlägg från Hr A:lfr-d W:stl-nds sida...
Skicka en kommentar