Ondska, godhet, okunnighet

Berättaren i Albert Camus "Pesten", den heroiskt arbetande läkaren Rieux, säger angående karaktären hos de handlingar som de människor som deltar i sanitetsgruppernas arbete under pesten utför, att han

"...snarare [har] den uppfattningen att man genom att tillskriva goda handlingar alltför stor betydelse sist och slutligen indirekt och kraftigt hyllar det onda. Ty därigenom bibringar man människor den uppfattningen att deras goda handlingar är värdefulla endast på grund av att de är sällsynta och att ondskan och likgiltigheten betydligt oftare är drivfjädrarna till människors handlingar. Den uppfattningen delar icke berättaren. Det onda i världen beror nästan alltid på okunnighet, och den goda viljan kan åstadkomma lika mycken skada som ondskan, om den inte är upplyst.
Människorna är snarare goda än onda, och i själva verket är det inte den saken det är fråga om. Men de är mer eller mindre okunniga, och det är detta som kallas dygd eller last, och den mest upprörande lasten är den okunnighet, som tror sig veta allt och som därför tillmäter sig rätten att döda."

Det är ett stycke som tål att läsas om några gånger och som kan ägnas en del eftertanke.
Jag överlämnar det härmed.