Präglad av trötthet blev gårdagskvällens text om Göran Rosenbergs kolumn lite kryptisk...
När jag läser Rosenberg igen slås jag av hur svävande han är. Här kommer några funderingar.
Jag tror att det finns ett slags underliggande skräck hos Rosenberg.
Om vi människor restlöst kan förklaras biologiskt, då försvinner moral och ansvar för handlingar, eftersom vi inte är fria, utan bundna av biologin.
Men det finns väl ingen som tror att vi är biologiska automater?
Förmodligen finns här olika skikt.
Ett är detta: om jag begår en ond handling, ett brott, så kan jag antingen dömas för det, eftersom jag är ansvarig, eftersom jag valde att göra det onda. Eller så var jag sjuk, störd, bestämd av krafter utom mitt ansvar och då ska jag få vård. Ibland ser man tolkningen att brottslingen var sjuk vid brottstillfället, men sedan tillfrisknat och därför ska dömas.
Är alla onda handlingar per definition orsakade av sjukdom? Då finns inget ansvar längre.
Ett annat skikt: gränsen mellan arv och miljö. Knappast någon kan förneka arvets betydelse, det biologiska och det sociala. Men var går gränsen? Kanske är det här Rosenberg får svindel? I vilken mening "måste" vi bete oss på ett visst sätt, t ex begå brott, om vi har ett tungt arv?
I vilken mening är varje människa fri att bryta med arvet? Frågor, frågor...
Ett tredje skikt: är människan fri och ansvarig för sina handlingar om och bara om viljan är helt fri? Är det en orimlig åsikt?
5 kommentarer:
Viljan kan vara hur fri som helst - saknas förmåga och resurser spelar viljan inte så stor roll. Det omvända torde också gälla.
Senaste budet om arv och miljö jag hörde var att det är 100% av var! Annars är väl "tidsandan" det som avgör vad som betonas av arv eller miljö.
Anledning till att det här är en evighetsfråga kan ju vara att den är fel ställd, inte bara att den är krånglig. Men fråga inte mig vad "rätt" fråga kan vara!
Kan man inte stanna här: det att vi kan ställa oss frågan är det som gör oss till människor. Och är det inte där Rosenberg hamnar också till sist?
Djuren slipper ställa den där frågan, de bara är.
"...i ett samhälle där biologin förutbestämmer människan blir föreställningen om människans frihet meningslös.
Tror vi att människan är fri måste vi också tro att hon är fri att tänka, vilja och göra något annat än det som är henne biologiskt förutbestämt"
skriver Rosenberg.
Byt ut "biologin" mot "det sociala arvet" eller "uppväxtmiljön"...
Det blir lika förödande för föreställningen att vi är fria individer, ansvariga för hur vi väljer att handla.
Många kloka människor har skrivit om flykten från detta ansvar, flykten från friheten.
Jag tror du har rätt, Lena. Hur lätt är det inte att som djur följa flocken, ledaren, ideologin - att slippa ta personligt ansvar.
I essäsamlingen *Lyckad nedfrysning av herr Moro* finns en bild på sidan 94-95 där en tysk SS-soldat har lagt ner sitt vapen och är på väg att ställa in sig i ledet av partisaner och civila som skall avrättas. En annan tysk soldat i dödspatrullen tog fotot av detta utslag av den fria viljan. Soldaten väljer sin egen död framför samvetsbrottet att avrätta frihetskämpar och civila, så tolkar jag bilden. Fri vilja finns. Det är detta fotot bevis på. Men det är under vissa omständigheter outsägligt svårt att praktisera den.
Jag minns den där bilden... Den väcker många frågor. Om alla vanliga hyggliga tyskar inte deltagit i eller stillatigande åsett judeförföljelserna som föregick nazismens totala krig, utan haft och följt övertygelsen att alla människor är lika mycket värda, hade nazisterna då kommit till makten?
Det har kommit flera böcker på senare år (jag har inte läst dem) som visar att det var vanligt, hyggligt folk som tjänstgjorde i förintelsemaskineriet. De lydde order.
Skicka en kommentar